- Project Runeberg -  Sveriges historia i sammandrag / Tredje delen. Gustaf I och hans tid /
299

(1857-1860) [MARC] Author: Anders Magnus Strinnholm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Konungen ville rama deras bästa och vända allt till godo igen;
gärden ville de välvilligen utgöra och förfordra krigshären med
alla delar till det bästa, men bådo, att herrarne icke ville
tycka sig för långt vara, att der förtöfva några dagar, emedan
bönderna nu, för den fruktan och räddhåga de hadé, voro då
yidt förskingrade, somliga hit oeh andra dit, ait de icke kunde
blifva så fort redo med gärden gom de gerna ville. Måns
Johansson och Axel Eriksson trodde orden, biföllp böndernas
begäran oeh slogo läger för att afbida gärdens hopsamlande#
Emellertid utsände bönderna ilande bud kring alla omliggande
härad och försågo derjemte lägret med riklig tillförsel,
hvarigenom de på en gång insöfde krigsfolket och tillika utspanade
alla lägenheter. Tidigt en morgon, då ingen i lägret anade
någon fara, hördes på en gång dån af flera tusen yxor och
öfver allt ett väldigt brakande och fallande af skog; flera tusen
bönder stodo samlade rundt omkring, igenbråtlade alla vägar,
alla tillgångar, och instängde så i en hast Konungens krigsmän,
alt intei medel för dem fanns all undkomma och ingen
möjlighet att slå sig igenom bråttarne. Här hade de ock alla
funnit sin död eller blifvit tvungne alt gifva sig fångna, om
icke en bonde visal dem en lönnstig, den enda möjliga tåg
till räddning. Denna väg togo de, men brukade icke större
försigtighet, än atl de rörde på trumman hela vägen de drogo.
Deraf fingo bönderna kunskap om deras tåg, lemnade bråttarne
och samlade sig omkring de flyende. Dessa, i den största
förskräckelse och förvirring, utan ordning och utan befäl, flydde
hvart de kunde, bland bergen och i skogarne, den ena hit och
den andra dit. Då föllo för böndernas seniga armar de kåe*
kaste krigare. Af vid pass 1000 knektar kommo ganska få
tillbaka till Östergötland. Bönderna gjorde ett stort byte af
bössor och värjor, af hillebårdar, spetsar och slagsvärd samt en
hop beslagna dartar. Detta byle bragte de i segertåg till den
stora bondeskaran, som under Dackes eget anförande stod för-*
samlad vid Vexiö.

Emellertid in lågade äfven Lars Siggeson och Johan
Ttire-son med hufvudhåren i Småland. De kallade först allmogen
af Vista, Tveta och Norra Vidbo härad tillsamman till Jén«
köping. Bönderna fnfunno sig, hårde herr&rnes på ea gång
bevekande och allvarsamma föreställningar* gåfvo dem vätt, sig
Sjelfva orätt, och sade ångerfulla, alt de ville öfvergifva Dacke
och blifva Konungen trogna. Men geäom dessa försäkringar
sökte de endast vinna tid och afpassa tillfälle att öfverrttmplai
hären, eller, sedan de utspanat fältherrarnes förehafvande,
igenbråtta och förhugga vägarne och betaga krigsfolket alla
medel till underhåll. I Sjelfva verket blef det Småländska tåget
en krigsskola för de • Svenska herrarne, ty erfarenheten lärde

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:22:31 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svhistsam/3/0311.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free