Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sjön. Tillika uppträdde en ny fiende, i det Christian ILs äldre
dotter Christina, sedan hon blifvit enka efter Hertig Franz
Sfortia af Mayland, nu förmälde sig med Hertig Franz af
Lolhringen* Vid denna lid gick äfven det fem-åriga fördraget
mellan Sverige och Lübeck till ända, och det var ännu
obe-stam dt, om Lübeck valde krig eller fred; denna siad syntes
hafva förlorat för mycket, för alt icke med begär tillgripa alla
medel och tillfällen att åter upprätta sin skada. Icke heller
hvarken med Danzig eller med Hertigen af Preussen voroånna
de fiendtliga förhållandena fullkomligt bilagda. På gränsen
öfvade Ryssarne mord och brand, härjade och plundrade, och
man visste ej, om tillåfventyrs icke ett stormväder äfven från
den sidan skulle utbryta. Annu var Gustaf icke heller intagen
i det Protestantiska förbundet, och vid kusten af Östersjön, i
landet Mecklenburg, hade han i den orolige Hertig Albrekt en
fiende, som icke försummade något tillfälle att göra sina anspråk
på Svenska kronan gällande 90). Hos dessa alla funno Gustafs
öfriga personliga ovänner, alla ur riket afvikna förrädare
säkerhet och skydd, utrymme och frihet för sitt hat och sina
anläggningar. Berendt von Mehlen var i tjen?l hos Kurfursten
i Sachsen, och för öfrigt hos alla Tyska Furstar vål upptagen
och ansedd; han och Grefve Erik af Hoja, hvilken bar mot
Gustaf ett icke mindre fiendtligt sinne, underblåste mot honom
batet och oviljan, hvar helst de kunde., Gemensamt med dem
arbetade Biskop Magnus af Skara, hvilken uppehöU sig i
Mana-klostret utanför Roslock. Till dem hörde ock Konungen^ Tyska
Sekreterare Wulf Gyler, som hade rymt ur riket år 1534,
sedan han här begåu ett skälmarestycke. Bland deras antal
var äfven Olof Bröms, hvilken en lång tid varit Konung Gustaf#
kam re rare och förestått allt Konungens tingest, både guld,
silfver, penningar, kläden, skinnvaror och all annan def,
men år 1537, när han med en hop nödiga register,
räkenskaper och bevis sändes till de Svenska herrar, som då voro
på mötet i Köpenhamn, och han tillika hade i uppdtfg, ”att
”bespörja sig om allehanda myntordningar och silfverprof, för
”att derigenom komma till den förfarenhet, alt Konungen vore
"för myeket när skedt några år bortåt,” rymde han bort
med alla de handlingar han medförde 91), sedan han tillfogat
Konungen en förlust på några hundra tusen daler. Dessa
Gustafs fiender och andra flere vaknade åter upp vid det Små*
ländska upproret: på Konung Gustafs förderf utgick allt deras
bemödande. Pfalzgrefve Fredrik och Hertig Albrekt af
Mecklenburg gjorde krigsrustningar.
Och nnder allt detta voro de ännu vida mer
fruktansvärda, de inre faror, som hotade Gustafs thron. Smålänningarne
sades vara sinnade att resa sig man ur huset, och det var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
