- Project Runeberg -  Sveriges historia i sammandrag / Tredje delen. Gustaf I och hans tid /
302

(1857-1860) [MARC] Author: Anders Magnus Strinnholm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

fruktan vårdt, att Östgöterna då äfven, sä vät städerna som
allmogen, de der fast sällsynte Och lältfärdige voro, snart
skulle vara uppväckte att med Småland göra gemensam sak,
ehvad godt de ån hade lofvat. Äfven hade Smålänningarne
så tillsperrat alla vägar, broar och stigar, att hvarken Lars
Siggeson och Johan Tureson, som lågo med krigsmakten vid
Vexiö, kunde fortskaffa något bud till Konnngen, eller kunde
Konungen få något bud till dem, så alt han var i ovisshet och
fruktan för deras öde. Äfven på Dal och på Tiveden uppe*
höllo sig skogstjufvar, så att viljan hår var för hand, men
kraften och tillfälle väntades. Och midt under dessa
farligheter fick Konungen bud, att en ovanlig rörelse spordes bland
Dal-allmogen, så att både Bergslageu och alla Dalarne syntes
stå på sprang. Äfven i Sjelfva Upland hördes bland
menigheten etl snack oeh tal, som icke bådade något godt, och i
Rekarne i Södermanland visade sig alla tecken till elt
utbrytande uppror. Utåt sjökuslen, mellan skären, lägo skärbåtar
fulla med upproriska hopar, som bortsnappade eller plundrade
alla sillbåtar och skutor, de kunde öfverkorama, i synnerhet
dem, som tillhörde adeln, så att man icke med trygghet kunde
få ett bud ned till Kalmar. Snart sagdt från alla sidor af riket
fick Konungen idel oroande budskap.

Då misströstade Gustaf om sin thron och sitt rike. Han
Skref från Stegeborg i Östergötland till* befalfoingsmännen på
Stockholms slott, att de skulle från aHa kringliggande gårdar,
från Konungsör, Ekolsund, Arno, Upsala gård och från
Svartsjö hemta till Stockholm allt hvad af fatalier från dessa och
andra gårdar kunde umbäras, raen detta hemligen, så att deraf
icke kom stort bitller eller rop bland menigheten; de skulle
äfvett tillsäga borgerskapet att tillråckligen förse sig med alla
lifeförnödenheter, och för öfrigt i alla måtto hafva elt skarpt
och nogsamt uppseende med Stockholm, att icke Lübeckarne
der måtte uppväcka något buller. Från Östergöllaud
återkommen tiir Stockholm, skref Konnngen till ridderskapet och
adeln öfver hela riket och uppmante dem att bringa i säkerhet
sina bästa egodelar och så mycket lifsmedel de kunde
öfver-komma, hvar och en lill det närmast liggande sloltel, så att
menige adeln omkring Stockholm skulle dermed taga sin
tillflykt till Sleckholms slott, de i Nyköpings lån till Nyköpings
slott, Östgöta adeln till Stegeborg och Vestergötlands till slottet
Läckö, Örebro sloft åter blifva tillflyktsort för Nerikes adel och
Vesterås slott för dem i Vesterås län. Men de skulle hålla
detta hemligen hos sig, och noga betänka, åt hvilken de gåfvo
förtroende deraf, att bönderna icke måtte komma under fund
dermed. Han erinrade, att tiden för marknaderna nu
till-stundade, då allehanda folk så vål från städerna som från landet

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:22:31 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svhistsam/3/0314.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free