Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kom Ullhopa, och man knnde icke veta, hvad här dä blef ve
sjudet och gjutet. Han skref till höfvidsmännerna för
krigsmakten, sade dem, huru allmogen nu öfver hela riket började
att galnas och mot adeln och all öfverhet voro så uppeggade,
att han fruktade, att de galne bonderne icke så lätteligen
skulle stå till att ilillas; derföre skulle de ändtligen rycka
upp med hela hären och tåga till Stockholm. Han besinnade,
huru han i mer ån tjugu år, under hela sin regering, allt
ifrån den tid han antog sig rikets räddning och väl, hade varit
i många faror och frestelser, bestått mången hård och farlig
kamp, både mot rikets hätska fiender, och hemma i landet
mot upprorsstiftare och mot de andliga, mot både hemliga och
uppenbara förrädare, men han för allt sitt arbete, för all sin
möda, för alla sina många och stora besvär, sorger och
bekymmer hittills icke skördat och ännu icke skördade annat än
otack, motspänstighet och uppror år ifrån år af sina egna
undersåter; han tröttnade att längre bångstyras med det oroliga
folket, som ville hvar och en vara sin egen fegent, att brottas
med så mänga ovänner och fiender, som dagligen ökades, och
han beslöt, att i Tyskland eller annorstädes, hvarhelst han
kunde, köpa sig ett grefvedöme, der nedsätta sig i lugn och
ro, och öfverlemna det oregerliga folket åt sig sjelf. I denna
afsigt kallade han krigsmakten tillbaka 92).
Men då höfvidsmännen bekommo Konungens befallning
att bryta upp med krigsmakten och tillika fingo kunskap om
det beslut, som hvälfde i Konungens sinne, använde de alft
sitt bemödande att afstyrka honom från utförandet deraf. Det
uppror, som här var på färde, gälde dem lika mycket som
Konungen, och endast geuom Kung Gustafs höga mannakraft,
genom hans välde öfver folkets sinnen, genom hans styrande
klokhet och synnerliga lycka i alla förelag, kunde de hoppas
att förmå bryta denna storm och besegra den fara, som
öfver-hängde dem och riket. De skrefvo således tillbaka till Konun*
gen och förestälde; huru detla rike i många regementstider
tillbaka kommit i stort olag, allt ifrån den tid Konung Carl
förde regementet och jemväl långt tillförene; det hade då icke
annorlunda kunnat ske, än att menige allmogen ju skulle
komma i den vana, att söka medel, utvägar och tindflykt på
allehanda sätt, intill dess det här åter kunde komma i något
godt lag och till någon stadig hörsamhet igen. Nu hade de
nära farit hvarfvet omkring, bönderna hade nu försökt det
yttersta och starkaste medel de kunnat nå, och en gång skulle
de väl märka och se, att regementet vore af Gitdi. Och
densamme Guden, som hittills hade hulpit och så underbarligen
bevarat honom i hans konungsliga regemente, der han varit i
så mången fara och nöd, skulle ock nu göra detsamma. Kanske
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
