Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vore ock allmogen icke allestädes så till sinnen, som ryktet gick ;
men huru ån dermed måtte vara, ansågo de ingalunda
råd-ligt att låga tillbaka med krigsmakten; bönderna skulle deraf få
stort hopp och mod, och många, som nu icke vågade röra sig,
skulle då blifva dristiga nog att följa dem efter ånda till
Stockholms port; hellre ville de bryta upp mot fienderna, och det
kunde aldrig gå så illa till, om ån de råkade i trängsel, att
de ju icke, näst Guds hjelp, skulle få Söderköping, Norrköping
och sjösidan in igen, och komma den leden upp till Konungen, *
om landsvägarne blefvo lillsperrade.
Icke långt derefter tilldrog sig, alt mer än 2000 Dalkarlar,
i fulla vapen, med armborst, pilar och bågar, kommo
nedtagande från Da|ebygden. Då nemligen Dalkarlarne förnummit
det buller, som var i de nedre landsåndarne, och den fara och
nöd hvari Konungen var, hade de gått tillhopa och med
hvarandra rådplägat om rikets angelägenheter; de betänkte då Kung
Gustafs rättrådiga regemente, och huru han med landsfaderlig
omsorg i Sjelfva verket ville deras och rikets vål; mindes, huru
de Sjelfva rättvisligen blifvit straffade för sitt upproriska sinne,
och beslöto, att nu i sin ordning tillbaka hjelpa till att straffa
andra, som gjorde buller och oro i riket; tågade så ut och
erbödo Konung Gustaf sin hjelp mot de upproriska i Småland.
Detta hade varit den rörelse i Dalarne, hvarom det första
budskapet injagat hos Konungen en stor fruktan och oro. Ett så
oförmodadt beslut af Dalkarlarne och det öfvertygande bevis
de härigenom gåfvo, att hans varningar och råd och hans
faderliga aga gått dem till hjertat, fröjdade Konung Gustaf
mycket. Han tackade dem, förärade dem skänker och
uppmante dem att blifva stadiga i detta sinne; det skulle lända
dem till deras eget väl; han bad dem hålla sig redo, när han
påkallade dem; nu gjordes honom för närvarande icke behof
af d$ras hjelp, emedan vintern tillstundade och hans
höfvids-män ingått dagtingan med Smålänningarne.
Lars Siggeson och Johan Tureson hade, sedan de samtalat
med .allmogen i dc närmast kring Jönköping, liggande häraden,
brulit åter upp, inträngt djupare i Småland, och på tåget till
Vexiö nedergjort åtskilliga af fiendens smärre hopar, vid pass
1000 bönder, deribland flere af Dackes höfvidsmän och bland
dem äfven lille Jösse, hvilken sistnämnde fanns synnerligen
aflecknad, i det han hade sex fingrar på hvarje hand och sex
tår på hv^frje fot, såsom han ock var, tillägger Brahe, en
utmärkt djerf och dristig skalk framför alla andra. Vid Vexiö
slogo höfvidsmännen läger; strax nedanföre, uti en tjock skog,
låg Dacke med sin krigarskara, fördelad i tvenne väldiga hopar.
Så många af bondehopen, som vågade sig nr skogen på slätten,
blefvo nedergjorda af Konungens krigsfolk; på samma tid kom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
