Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dackes egen son (en 10-årig gosse, som sedermera dog i
Stockholm i pesten), hvilka jemte alla de män, som med dem blifvit
tagna, fördes somliga till Stockholm, andra till Jönköping och
Kalmar, hvar de afrättades och steglades. En stor del af Dackes
karlar, äfven några af hans höfvidsmän, då de på alla sidor
sågo sin undergång, antogo slutligen den dagtingan och fred,
Konungen erböd dera. Ändtligen slagen på alla sidor, af alla
öfvergifven, utan säkerhet, utan tillflykt, irrade Dacke omkring
på skogarne i Bleking, der han efterjagades och förföljdes af
en frimodig krigsman Ragvald Persson (Fargalt), som i
spetsen för en hop knektar, bland hvilka befunno sig flere af
Dackes fordna höfvidsmän och anhängare, omsider upphann
honom på Rödeby skog, och då han ej kunde tagas lefvande,
blef han med en pil skjuten till döds 93). Hans kropp blef
sedan förd till Kalmar, och der uppsatt på fyra stegel och hjul,
med en kopparkrona på hufvudet. Ännu efter hans död reste
sig här och der några hopar af hans mest förtviflade anhängare;
men den ena hopen nedergjordes efter den andra, och då
ändtligen hans sista höfvidsmän, Peder Skrifvare, Åke Dacke,
Frode Skräddare med flera, blifvit slagna, gripna, halshuggna
och steglade, funnos nu mer endast på skogarne i Bleking
några få af Dackes öfverdådiga sal lar, hvilka ännu långe
fortforo att göra gränserna osäkra. Äfven Smålänningarne Sjelfva
ledsnade slutligen så med detta buller och den osäkerhet,
hvari de lefde för plundringar och rof, att de icke en gång
ville tåla hos sig dem af Dackes fordna karlar, som nu mer
ingått dagtingan och trädt uti Konungens tjenst, hvarföre
Gustaf måste befalla sina höfvidsmän, att de skulle skicka dessa
karlar upp till honom, 30 eller 40 i hopen, så ville han vål
finna råd att bruka dem vid Ryska gränsen eller annorstädes,
der rikets behof kunde fordra, så att de fingo släcka sin lust
och förvetenhet på örlig och krig.
På samma tid sakerna i Småland togo denna vänning,
hade äfven Pfaltzgrefze Fredriks och Hertig Albrekts
tillrustningar, för. att understödja det Småländska upproret, blifvit
gjorda om intet. Då nemligen Kanslern von Pyhy, som var
sänd till Frankrike för fredsunderhandlingar, derifrån återkom
till Bremen, och han der sporde afsigten med den krigsmakt,
Pfaltzgrefven och Hertig Albrekt sammandragit, värfvade han
genast i Konung Gustafs tjenst åtta fänikar knektar, med hvilka
Konung Christians fältöfverste Johan Ranzow i spetsen för 700
Danska ryttare förenade sig och inföll i Hertig Albrekts land.
Den samlade fiendtliga styrkan upplöstes, och Hertig Albrekt
sjelf måste i Liineburg söka tillflykt och skydd. Äfven hade
Granvellas och Pfaltzgrefve Fredriks skrifvelser till Sveriges
inbyggare, jemte den sistnämndes för Nils Dacke gifna öppna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
