Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
"nåde medlemmar af Rådet. De Konungens soner och
lifs-"arfherrar, som icke till det kongliga regementet kunde komma,
"skulle, på sätt Konungens testamente komme att derom
för-"ordna, till sitt furstliga underhöll försörjas med land och län,
^äfvensom döttrarne eller fröknarne skulle med en tillbörlig
"brudskatt förses." Denna af rikets församlade Ständer enhälligt
samtyckta och beslutna Jrfförening, beseglades "på menige
"Riksens Ständers, Städers och den Menige Mans vägnar," af
ett hundrade och fyratiofem närvarande friborna män af rikets
Ridderskap och Adel. På samma gång, under öppen och bar
himmel, hyllades Konung Gustafs äldsta son, Hertig Erik,
hvilken dä var på sitt elfte år, till Sveriges rikes konung. Och
på samma timme, som hyllningen skedde, syntes en väldig
regnbåge på himmelen, men "der stod och föll," berättar
krönikan, "ett sydemoln rätt utöfver den," ett tecken, som
varsnades med delad fruktan och hopp.
Med Svenska thronens högtidligt förklarade ärftlighet inom
Konung Gustafs ätt var stadfästelse-inseglet satt på
Kalmarunionens upplösning. Det innebar tillika ett högtidligt
erkännande af Gustafs stora förtjenster af riket, gaf konungadömet
ny styrka och lade dermed en fast grund för rikets och
thronens framlida stadga. ^
Vid alla Medeltidens stora rörelser och hvälfningar
förmärker man, att den mäktiga aristokratin var konungadömets
egentliga motståndare. Det hade i alla riken uppstått en
ordentlig, tiderna igenom fortgående kamp af de store i landet
mot konungamakten. Staten var aristokratisk, i spetsen derför
val-konungen. Med och ifrån Magnus Erikssons tid började
äfven härstädes de stora slägtena i landet att bilda en fastare
aristokratisk förening, som uppträder till kamp mot
konungaväldet. Annorlunda än i tiderna förut, då Konungens
rådsherrar icke hade annan och icke större inflytelse än det
afseende, Konungen fann för godt att fästa på deras med moget
förstånd uttalade råd, skedde med herrarnes stigande makt, att
af Rådet bildade sig ett medstyrande samfund, som mer sörjde
för sina egna rättigheter än för kronans och mindre hade för
ögat rikets sanna väl än befordrandet af sin egen
uppåtsträf-vande makt. Huru detta slräfvande blef verktyget för
fremmande konungars inkallande och rikets tid efter annan bringande
under fremmande välde, hvarigenom allas frihet och väl
slutligen hotades med fullkomlig undergång, härför bär Magnus
Erikssons tid och i ännu högre mått Kalmar-unionens alltför
talande vittnesbörd. Vid sidan af thronen hade i Rådet
uppstått en makt med anspråk, att utan och mot dess vilja
ingenting för kyrka och stat kunde företagas. Magnus Erikssons tid
och likaså Carl Knutssons och Sturarnes frarater en nästan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
