Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kände behofvet af makten i Konungens händer, stärkte och
be-fästade densamma och stälde sig under dess skydd. Derhän
verkade äfven Gustafs stora förtjenster och den öfverlägsna kraft
och statsmannavisdom, man hos honom vördade. Herremännen,
ridderskapet och adeln, stödde honom i alla hans förelag och
förehafvanden. Men så mycket de tillbaka af Gustaf omhuldades
i allt, hvad rätt och billigt var, höll han dem med kraftig hand
inom gränserna af den makt och de laga rälligheler dem
lill-kommo, fordrade af dem sträng undergifvenhel och lydnad,
och det var icke sällan de i afseende på sina förhållanden och
sin förvallning af de till dem anförtrodda län fingo af honom
mottaga skarpa bref och förebråelser. För öfrigt var adelskapet
i så måtlo ännu personligt, att det var beroende af tjensten,
och drag förekomma deraf, att frälsemän, som ej mäktade göra
frälsetjensten tillfyllest, lades åter under skatten igen.
Deremot fanns det bondesöner, som genom giftermål hade kommit
i besittning af förutvarande frälsegods, men Sjelfva icke
för-värfvat frälse, på sätt rikets lag bestämde. Det var för sådana
fall i lagen beslämdt, såsom vi selt af föregående Del (s. 502),
alt om frälsemans enka eller dotter gifle sig med bonde, då
förlorade deras gods sin frälserättighet och blef åter
skattskyldiga På hemställan till Konungen, huru härmed i afseende
på ifrågavarande bondesöner skulle förhållas, svarade Gustaf,
”all hvar och ens frejd och mandom skulle pröfvas så som
”lagen utvisar, och när så vore skedt, finge man väl se, hvad
”han värd år och förtjena kan, förty dygd, förnuft ock
man-”dom göra adel.”
Svåraste arbetet hade Gustaf att leda, lillbakahålla och
tygla de oroliga rörelserna bland Sveriges allmoge. Svenska
bönderna hade under Engelbrekt, Slurarne och Gustaf Vasa
brulit det fremmande väldet och fört den sistnämnde upp på
thronen. Den under loppel af nära ett århundrade med få
afbrott fortgående kampen hade hos den, geuom derförut gående
tiders hvälfningar och händelser tillbakasalta och förtryckta
Svenska bonden, åter uppväckt det fribetssinne och den starka,
mäktiga sjelfständighetsanda, som hos de fornlida Svenskarne,
såsom män för sig, icke böjde sig under en annanS vilja, eller
svigtade för en fremmande kraft; denna anda i förening med
den djupt i folksinnet inplantade tillgifvenhet för den tro, de
seder och bruk, deras fäder lemnat dem i arf, en tillgifvenhet,
starkare i den mon menniskorna lefva afsöndrade oeh ju mer
de hafva stora minnen att fortplanta och bevara, måste
nödvändigt i brylning med de nya grundsatser, andra tider och
andra förhållanden ville göra gällande, åstadkomma en stark
skakning i samhället. Denna brytning, striden mellan
frihels-andan hos folket och den tillväxande konungamakten, har i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
