Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
många länder för folken tagit en olycklig vändning och nnder
ruinerna af deras fordna fria författningar äfven begrafvit deras
fordna fri- ocb rättigheter. Att denna strid hår icke tog en
lika förderflig utgång, dertill tåg orsaken, atom i mycket annat,
äfven deri, att Sveriges Konung, med ringa tillgångar och i ett
bård t luftstreck, förnämligast måste stödja sig på folket. Utan
folkets vapen hade han inga medel att försvara sig och sitt
rike; krono-inkomsterna voro ringa, och andersåtarnes frivilliga
bidrag måste ersåtta bristen vid utomordentliga behof. Alen
utan stor ansträngning och flit hade folkel intet att gifva;
ansträngning åter och flit är omöjlig hos slafvar; atan frihet var
landet intet, fitt sådant land och sådant folk kunde icke styras
med våldsamma medel, och Konungen var hår stark endast
genom sitt folks förtroende och kärlek i så måtto, han i saker
af hög och stor vigt för landets allmänna vål förstod att leda
och begagna folkets moraliska kraft och göra sin sak till det
allmännas.
Det skedde i Gustafs tid intet stort utan deltagande af
landets bofasta inbyggare så af de skattskyldiga som af frälset.
Vigtiga angelägenheter blefvo förelagda folket, på det hvar och
en måtte veta, hvartill och hvarför han skulle verka. Ett
allmänt riksmöte eller sammankallandet från hela riket af vissa
folkets ombad till öfverlåggningar om rikets allmänna
angelägenheter var intill denna tid nästan alldeles obekant.
Lands-lagarne, som i sig innefattade den första gemensamma
grundlag för hela riket, hade ingenting föreskrifvit derom. Det
endast var stadgadt, att när riket konung hade mist, skulle
Lagmännen med tolf förståndiga och vittra män af hvarje lagsaga
sammanträda till konungaval. Men äfven denna föreskrift blef
så föga efterlefvad, att från Magnus Erikssons tid ända lill Gustaf
Erikssons endast en enda gång, nemligen vid Christian ll:s val
i Stockholm år 1499, konungavalet föregått på det af lagen
stadgade sått. Tidsomständigheterna förde dock någon gång
till allmännare mötens sammankallande, såsom skedde, då Magnus
Eriksson, för att hos folket vinna stöd mot Rikets Rådsherrar
och de store i landet, år 1359 utfärdade kallelse till ett allmänt
riksmöte, så ordnadt, alt till detta möte skulle sammankomma
fyra män af allmogen i hvarje lagsaga, vissa nämndemän af
hvarje köpstad, tvenne kaniker från hvarje domkyrka jemte
deras biskop samt alla andra af Konungens oeh rikets män
(d. v. s. riddare oeh mån af vapen, motsvarande nuvarande
ridderskapet och adeln) så många, som ville komma. Men
sedan, i fem och sjuttio år, försvinna bönderna helt och hållet
från skådeplatsen af de allmänna angelägenheterna. De
framträda åter först efter den stora folkresningen i Engelbrekts
tid, och från denna tid bildar sig genom bondeståndets del*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
