Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som före år 1543 blifvit vigda till Biskopar, forlforo att så
kallas äfven af Gustaf sjelf, och då efter Vesterås Biskopen
Henriks död år 1556 och Biskop Botvids i Strengnäs afsältelse
från embetet samma år 97) Laurentius Petri ensam återstod
af alla de före år 1543 till embetet vigda Biskopar, var
han nu den ende, som af Konungen kallades] Biskop,
hvar-emot alla de öfriga, som suto på de gamla hiskopsstolarne,
benämndes af honom endast Ordinarier. Ännu en annan
förändring skedde i kyrkoväsendet derigenom, att Gustaf i sista
åren af sin regering (nemligen år 1557) sönderdelade stiften,
så alt, på sätt förut är nämndt (sid. 350), serskilla Ordinarier
suto i Kalmar, Jönköping, Örebro, stora Tuna i Dalarne, Gefle
, och Stockholm, hvarulora Konungen några år förut (1554)
sönderdelat Abo stift i tvenne, med biskopsstol för den eiia i
Äbo, för den andra i Viborg (sedermera Borgå). På lika sätt
Gustaf genom det gamla kyrkosilfrels borttagande ur kyrkorna
ville undandraga menighetens minnen och sinnen de föremål,
som städse underhöllo och återlifvade hågkomsten af den gamla
gudstjensten med dess många till vidskepelse och vantro
ledande bruk, så äfven till samma ändamål ville han genom
bi-skopsnamnels förvandling lill Ordinarius utplåna minnet af de
forntida biskoparne med deras falska lärdom och tillika genom
stiftens fördelning ännu mer nedsätta deras välde, på samma
gång han genom biskopsdömenas inskränkning ville göra för
dem möjligt, atl bättre akta på religionsvården inom sina stift.
Dessa af Gustaf införda förändringar i kyrkans författning
för-fölio dock åter icke långt efter hans död I Konung Jolian
III:s lid intaga de gamla stora biskopsstiften hela sitt förra
omfång, och Ordinarierna försvinna.
Gustaf tog väl svärdet från Biskoparne, men icke
lierde-stafven. ”Biskopen skulle,” så lyda de af Konungen för
biskoparne utfärdade fullmakter, ”hafva god akt och tillsyn, alt
”Guds klara, rena och oförfalskade ord måtte förkunnadt och
”predikadt blifva; goda, christliga och tillbörliga stadgar och
”kyrkoceremonier upprättade och vidmakthållna; missbruk och
”all falsk lärdom, deraf någon förargelse eller annan oskicklighet
”afkomma eller växa kunde, ? tid förekomna och afskaffade. Han
”skulle på det flitigaste vårda sig derom, alt goda och dugliga
”personer måtte lill prestgallen tillskickade och förordnade
”blifva, med full makt och myndighet för honom, att från
de-”ras gäll afsätta oskickliga kyrkoprester och andra christliga
”lärofäder förordna i deras ställe, eller eljest dem straffa, såsom
”Guds ord, Christi lag och stadgar utvisa. Han skulle
dessutom hafva ett synnerligen troget inseende öfver skolorna i
”stiftet, att dertill goda, trogna och förståndiga personer skickas,
”som de fattiga djeknar och barn den sannskyldiga lärdom,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
