Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dermed se häradshöfdingarne allt genom fingren, hvilket vi
efter denna dag af dem ingalunda lida vele. En lika klagan
förer Konungen öfver fogdarne, ”att de hemligen förhandla
”och förlika sådana saker, som uppenbarligen på häradstinget
”af håradsnämnd och domare borde med rätta blifva förhörda
”och ransakade efter Sveriges beskrifna lag.”
Men efterhand ordnade det sig äfven härutinnan till ett
bättre förhållande. Lagmän som häradshöfdingar tillsattes
vanligen omedelbart af Konungen, så att landslagens stadgande
om deras tillsättande (se 2:draDel., s. 565—66) synes sällan,
åtminstone icke alltid, blifvit iakttaget. Räfst- och rättarling
höll Konungen stundom sjelf, men vanligen förordnades atl
hålla konungsräfst lid efter annan några herrar af Rikets Råd.
Sedan den för Vestergölland nlfärdade regementsformen till
kraft och verkan upphört, men i detta landskap ”många
klago-”mål både om jordtråtor, slagsmål, arf och andra gamla och
”nya ärenden fast mer än någor annorstädes här oti riket
”alltjd förhanden vara plågar,” vidtog Konungen, ”på det
så-”dana brister och klagomål dess saarligare och med större flit
”förhörda, ransakade och åtskilda blifva måtte, saml hvar och
”en ske och vederfaras det rått och skäl år,” den åtgärd,
att han fördelade Vestgöta lagsagan på det sätt, att deröfver
sattes fyra Lagmän, ”emedan klart vore, att för en Lagman
”det omöjligt vara vill alla de klagomål och saker, som der
”förefalla, allena att åtskilja och uträtta.” För öfrigt
tillför-bundos häradshöfdingarne alt hålla ”beskedliga” domböcker och
årligen till Konungen insända elt register på alla saker och
sakfall, så framt de ville uppbära och njuta något af den ränla,
som af häradshöfdingedömet falla kunde. Sakörena nemligen
utgjorde en icke oväsendllig del af Konungens inkomster,
emedan bölerna voro höga i förhållande till varornas värde, få brott
dessulom fö re fö! lo, som icke med böter kunde försonas, hvartill
ännu det kom, att de sakören, som Biskoparne förut uppburit,
nu mer tillföllo Konungen. Gustaf lade derföre, äfven för
vidmakthållande af den allmänna ordningen och förekommande af
fogdarnes prejerier, slor vigt derpå, atl målen drogos inför
tinget och der fullföljdes. Men han äfven ofta och allvarligen
anmanade fogdarne, att icke så förslränga allmogen med svåra
sakören, som härtills skedt vore, utan fast hellre låta en
vålds-verkare, af hvilken ingen bot eller förbättring var att förmoda
och som högligen sig förgålt med mord och tjufveri eller annal
sådant, böla med halsen, ”emedan detta fast bättre vore, än att
”först han och sedan hans slägt genom slikt svår sakfall blifva
”så förarmade, att dem icke möjligt är att göra kronan sin
”rättighet, utan taga sig derigenom så ytterligare tillfälle och
”orsak, alt blifva skogstjufvar och andra ogerningsmån,”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
