Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Till de af gammalt ridderskapet och adeln efterlåtna och
likaledes af Gustaf beviljade friheter hörde äfven det, alt få
tillgodonjuta och uppbära af sina laudbönder och underhafvande
alla förefallande sakören i mål, der de icke efter lag voro
Konungens ensak, med det vilkor dock, alt hvilka saker som
helst förefalla kunde med förenåmnda landbönder, skulle de
ransakas och försonas på laga ting och stämma, och icke hållas
några bänketing eller annan hemlig förlikning mot Sveriges lag.
Men då sådant emellertid alltför ofta skedde, ”och adelns fogdar
”mycket sällsamt med sådana saker handlade, hvaraf
mångenstädes för deras missbruk och öfverdådighet i sådana saker
”en ovillig allmoge blifven är,” började Konungen småningom
återkalla alla kungssaker med frälsets landboer och icke mer
efterlåta, alt de af adeln uppburos. Han hade redan vid
Vesterås riksdag 1527 bland skäleu till statsverkets vanmakt anfört
äfven det, ”att kronan var försvagad dermed, att hvar ville vara
”Konung öfver sina egna landbor.” I det svar, riksstånden
hvart för sig afgåfvo på Konungens framställningar, yttrade
sig i afseende på denna punkt köpstads- och bergsmännen:
”om Konungens saker, som livar hafver öfver sina, landbor,
”det står till Hans Nåde, huru derom vara skall.” Ännu
bestämdare det svar, bondeståndet häröfver afgaf: ”efter det att
”vår käre Nådige Herre hafver tungan och stor omsorg om
”menige riksens och dess inbyggares välfärd, är rätt och
tillbörligt, att Hans Nåde må hafva oklandrad all den del, som
”Hans Nåde lillyder på kronans vägnar, utan så år, att H. N.
”utaf synnerlig gunst täckes förläna någon konungsliga saker
”på sina landbönder, står det i Hans Nådes goda behag.”
Ridderskapet och adeln gick denna ömtåliga punkt med tystnad
förbi, men medgaf, att Konungen egde taga den saköre, som
Biskoparne plågade taga, ”att fattiga allmogen icke skall vara
”under tu herrskap,” ett medgifvande, sora innebar ett
otvetydigt erkännande af Konungens rätt, att ensam uppbära den
honom efter lagen tillkommande andel i böterna.
Man återfinner i de få från denna tid bevarade domstol
s-handlingar (såsom Redogörelsen inför Konung Gustaf öfver
Re-gementsrådels i Vestergötland förhandlingar åren 1540—1542
och andra spridda domslut) de gamla Svenska rättsbegreppen
och rättssederna ännu i mycket desamma som fordom. Bevis
med vittnen, som bestämdt intyga, hvad de Sjelfva sett och
hört, gör sig väl allt mer gällande, men edgärdsbevisniugen
qvarstår ännu i full kraft i sådana fall, der misstankar hvilade
på den anklagade eller halft skäl mot| honom.förekomme; om då
han icke hade talande skäl eller vittnen att frarate till sitt
försvar, så kunde han värja sig med ed af tolf, i svårare fall tvenne
tolfter edgärdsmän. Så heter det i de af Konungen och Rik-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
