Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sens Råd i Upsala år 1538 beslutna och samtyckta artiklar:
”Der man icke kan försvara sig med skäl och vittne, då
för-”svare sig med lag och ed (och e contra): allt det man kan
”drifva med skäl och vittne, bör icke gås lag före. All
klago-”mål, som icke hafva någon skälig liknelse, bör icke gillas.”
Mångfaldiga bevis förekomma af den ännu rådande
sjelfhåmn-den, och man ser slägtskapsförhållandenas ännu fortfarande
makt. När elt dråp skett med berådt mod, och dråparen
blifvit dömd under svärdet, så öfverlemnas han till den dräpna
mannens slägtingar att verkställa straffet eller göra med honom,
hvad dem godt syntes. Har åter ett dråp tillkommit i
bråd-skilnad, och så sker, att den dräpnes skyldemän gripa dråparen
på farsk gerning och föra honom till tinget, der anklagande
honom för gerningen, så anmanas de af domstolen, att hafva
dråparen fram till nästa häradsting ”och uppbjuda honom; vill
”hans slägt icke bjuda tillbörliga böter för honom, då måge de
”låta råtta honom.” Men var dråparen icke gripen på färsk
gerning, ”utån var i sitt behåll,” så erhöll han lejd, att fri
och välbehållen komma till tinget, ”der den dödes vänner och
”slägtingar skulle när vara, förföljandes sin rält, som lagen
ut-”visar, och hvar de icke kunde honom lagliga det mandråp
till-”bjuda, då skall (han) värja sig med sina vänner och slägtingar.”
Konungen sjelf var, i sin makt att benåda, inskränkt af
mäls-egandens rätt lill hämnd eller förlikning. Man finner bevisen
derpå i Konungens egna bref. En fallig danneqvinnas son.
Erik i Ed, hade blifvit ihjelslagen af kapellanen Herr Jöns,
hvilken för detta dråp nu satt häktad. För denna dråpare
gjorde Konungen förbön hos den dräpnes bröder, ”att de
”måtte benåda honom till lifvet, till redelig och nådig
mans-”bot,” De gåfvo ock Konungen godt svar, ”så mycket som
”dem varit till att göra.” Konungen vände sig då till den
dräpnes moder och öfriga skyldemän med följande skrifvelse:
”Efter vi icke annat besinna kunne, ulan att J göre derutinnan
”Gudi och Edar jemnchrtsten en stor tjenst och välgerning,
”och år bättre att han lefver och gör nägot godt för sig och
”honom som framfaren är, Gud hans själ nåde; är ock så Vår
”kårliga bön lill Eder alla, att J velen för Guds skull och
”Vare bön skull benåda honom lifvet, såsom dessa Edra
med-”arfvingar och skyldemän oss lofvat hafve förarbeta det bä&la
”de kunne. Hvar Vi åter i slik barmhertighets saker och eljest
”kunne höra eder bön igen uti det Eder är tjenligt och
gag-”neligt, vele vi det gerna göra som en gnnstig Herre,
der-”utinnan J intet tvifla skole.” Lika i lifvets alla förhållanden
visar sig ännu en qvarlefva af slägten» fordna betydelse. En
bonde, Nils Toreson, beskyldes af en annan, Anders Olofsson,
för tjufveri, emedan den förstnämndes barn ute på marken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
