Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ttor del, att medan man icke uel, huru årsväxten under tiden
bli/v* oeh sig be gifva kan, och den menige allmogen i den
måtto kumle nödsldld blifva, då vore ju godt och rndeligt
för del menige bästa skull, att man hade en hel hop
spannmål liggande, der man kunde tilltaga och undsätta t Un
menige man med för ett skäligl pris, när sä af nöden vara
kunde, men icke allt föryllra eller förlära på ett år, när
Gud god årsväxt gifver, och sedan lida bekymmer, hunger
och sväll, som tillförne väl eke plägar och oss drager till
minnes. Han »pplyser äfven allmogen, hvarföre kyrkotionden
med penningar icke fick lösas i goda, fruktsamma år, och han
uppmanar menigheterna, att dermed handla något bättre ån
kårlills skedt vore, och låta densamma iukomraa i kyrkoherberget
”väl torkad, rensad och tillpyntad, på det den dess båttre på
”någon tid oskadd och oförderfvad ligga kon de, dem Sjelfva
”och menige landet till undsättning, hvar så vore för nöden,
”eller (det Gud förbjude) något hårdt år eller dyr tid komme
”i landet, som ofta ske plägar, så hade man tionden i
kyrko-”herberget liggande i förråd, der man då kunde taga till, oel*
”de af allmogen, som torftiga voro, finge lösan för möjlig?
”penningar, på det de icke behöfde taga och röfva från
bvar-”andra.” Han vidare föreställer dera, huruledes^ då man här
inrikes hade mer spannmål an som af nöden vore, man derför
kunde hit in i landet förskaffa salt, humla och annan riksens
nödtorft, som man icke väl af fremmande land »mbära kunde.
Deita, säger han, vore för dem vida mer gagneligt, ”ån alt
”allt förtäres och svälges upp på ett års (id, som man alltid
”hafver haft för en plägsed, alt hålla stora gästabud, icke
”allenast med bröllop och barnsöl, utan ock dessemellan sig
”mycket beflitar och stor kostnad gör med kyrkomässo-gästabud,
”helgedagsgästabud och annan latemans-helg, der man dock
”intet annat gör, utan onyttigen och öfverAödigen förtärer hvad
”man tillsamman dragit hafver, så att, om till sådana
ölgästa-”bud Söndagarne och andra helgedagar icke tillräcka vilja, då
”tager man Lördagen till hjelp och andra dagar, och blifver
”dervid sådan omåttlig kostnad och öfverflödighet med mal och
”öl brukad, att det fast osägligt år.” Konungen bjuder dem
strängeligen^ att aflägga sådana onyttiga gästabud och sådan
öfverflödighet, föreliållande dem den brist, hunger och svält,
som deraf följde, når de onda åren komma. Befallningsmånnen
och fogdarne erhöllo tillsägelser, att så nnderhandla med
kyrko-vårdarne eller några andra, som bäst sig dertill skicka kunde,
sknlle man än för deras omak betala dem med några spann af
tionden, att de torkade, rörde, kastade säden och hade tillsyn
deröfver, att den icke måtte taga någon skad» eUer förderfvas,
och om deraf* når han så förvarad Wefve, några spann in*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
