Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
under de flera förekommande mer eller mindre hårda åren
man synes någorlunda hafva hulpit sig fram med hjelp af de
genom Konungeus oratanka från de goda åren besparade
tillgångar.
En gammal sedvana, hvaröfver Konungen mycket klagar
såsom lillbakahållande landets uppodling och tillika en orsak
till mycken fattigdom, var den, alt öfverallt i Norrlanden, på
Dal, i Vermland, i Finland och flerstädes, der flera egande voro
uti ett . hemman, så många de än voro, fyra, sex, åtta, ja
stundom en hel slägt, alla träogde sig in på samma hemman,
ingen ville låta lösa sig ut, huru ringa slycke jord han
der-utinnan än måtte ega, hvaraf skedde, säger Konungen, att
många sköna hemman blifva i små delar sönderklnfna, likasom
man andra lösören, silfver, kläder, penningar och annat mer
mellan sig skiftar och delar, emedan hvar och en vill bruka
för sig det slycke som han eger, sig sjelf tili föga fromma,
godset till stort förderf och likaså kronan till skada, emedan
henne derigenom icke sker rått och skäl, och hon icke heller
vet, hvar hon skall gå lill sin rälta skatlfodring och andra
rättigheter, då så många skola svara för ett hemman, hvari ill
ännu komme annat ondt, som alstrades deraf, alt någon god
sämja och samdrägl icke kunde vara mellan så många
sam-egande, utan de kifvas och Iräla så länge om kronans
jord och hemman, till dess de på sistone slå hvarandra ihjel.
Konungen derföre utfärdade mot detta jordklyfvande den
författning, att hvilken som mest egde uti ett hemman e,*er SOfn
äldre var och bäst tillfallen att bruka det, skulle ega rättighet
att lösa de öfriga ut för skäliga penningar eller annat värde,
efter som öre eller örlugen gäller, och de andra eller yngre,
som mindre makten hade, månde söka sig igen andra hemnian
och egor in pä kronans skogar och allmänningar, der
mångenstädes god lägenhet och tillfälle dertill funnes. "Når så sker,”
säger Konungen, ”blifva alla väl besutna och kunna icke
alle-”nast göra kronans skall och andra rättigheter väl ifrån sig,
”men ock Sjelfva, näst Guds hjelp, bekomma god näring och
”bergning.”
Han för öfrigt så i sina muntliga samtal med allmogen som
i sina utskrifningar och bref gaf menigheterna mångahanda
föreskrifter och uudervisningar till ett vårdsammare och bättre
skötande af sina hemman. Så förestålde han dem i Upland
och Östergötland, huru de borde vinnlägga sig om, att hålla
mer boskap af oxar, kor, getter på sina hemman än hittills
skedi vore, emedan åkern deraf fast bättre gödd och häfdad
blef ve, så all man gagn så väl af boskapen som af åkern
1 den mållo hafva kunde, och del ena hulpe sä det andra.
Han /örehöll Smålänningarne och Vestgoterna den hos dem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
