Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
till skänker eller andra sällsyntare behof, n&6tan som guldmynt i
sednare tider), och således den för hela denna tid inkommande
tillverkningen från silfververken förvarades nå ra ostörd i tackor,
så förklaras lått deraf, huruledes, såsom det uppgifves, man vid
Gustafs död funnit fyra stora livalf uppfylda med silfver, hvaraf de
tvenne förnämsta voro på Stockholms slott och kaliadas Eskils
gemak, hvartdera af dem vid pass 10 alnar i höjd och & tHI
0 alnar i längd och bredd, och båda så ftilla med silfver, att
man näppligen för dem kunde öppna dörren. Man har gerna
velat anse denna silfverrikedom vara en frukt af deu så kallade
plundringen från kyrkorna. Men den skatt, Konungen der*
ifrån hemtade, utgjorde på det hela en obetydlighet mot den
från silfververken årligen inkommande silfverraassan, och var
dessutom väl till största delen medtagen genom det Småländska
upproret
Falo stora koppargrufva hade rasat år 1506 oeh derigenom
kommit i sådant förfall, att bergsmännen tvaril sinnade öfvergifva
densamma. Grufvan blef i Gustafs tid på kronans bekostnad
åter upptagen. Derförut hade bergmännen varit kringspridda,
hvar en arbetat i sin vrå och förrättat brukningen utån ordentlig
hyttebyggnad. Gustaf befalte dem i bref af den 3 Januari I54Q,
att sammanflytta till ett allmänt hyttebruk vid grufvan oeh bilda
ordentliga hyttelag, åläggande dem, att medan vintern och
åk-föret varade, skaffa till grufvan kol och rostved jemte timmer
och annat tillbehör till hyttorna. Men arbetet med grufvans
ös-ning eller rening från vatten gick långsamt och svart, och ännu
år 1553 klagar Konungen, ”ätt grufvan står vid sitt ^gamla lag
”och ej lönar omkostningen.” Med Garpenbergs koppargrufva
deremot var han mera tillfreds, ”emedan brytningen der syntes
”honom hafva ett stort gagn med sig.” Han hade férnummk^
att der npphemtades 60 bårar malm efter hvar dags brytning
och att deraf erhölJos 2 skeppund koppar, på hvilken grund
Konungen beräknar, att då man bar 300 arbetsdagar på året,
gå löper det på året 18,000 bårar och derefter 600 skepp,
koppar; antoge man åler blott 40 bårar efter hvar dags
brukning, så gåfve det 400 skeppliud. Vid de öfriga
kopparverken, såsom Åtvidaberg, som Konungen lät åter upptaga, har
äfkastningen troligen varit mindre.
Öfverhufvud tog i Gustafs tid vid bergslagen allt ett annat’skick
så i afseende på tillverkningssättet som malmens tillgodonjutande
ocb förädling. Efter det sält, grufarbetet i tiderna förut
verk-stäldes, försäkrade man sig på en liten tid om de bästa
malm-slockarne, och genom okuunighet om en rigtig grufbrytning
förorsakades på detta sätt grufvestalp och malmfältens
otillgänglighet. Man nyttjade det rika godset vid smältningarne. Men
blåsverkens mindre förmonliga beskaffenhet jemte den ringa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
