Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”plågar vara, vill bygga huset på så stort >prål och med si
”svår bekosta ing, likasom det skulle vara aågan domkyrka, äro
”vi föga belåtne med, dåallt detsamma kan med ringare kost»
”nad uträttas. Det ligger icke så stor makt uppå, huru godt
”huset år, först hammaren är god oeh blifver så liU|lyirtad,
”som den vara bör* Vi vele icke heller hafva två hamrar i ett
”hus, efter vi vål tånka kunne, att samma två hamrar koaaa
”ingalunda der fordrade blifva, så atl vi af dem sådan fördei
”och gagn hafva, som det sig borde.” Från dessa Konungens
hammarsmedjor har det första stångjérassiaidet i Sverige
utgått. Han pådref anläggandet af dessa verk med all ifver
och följde deras arbete med uppmärksamhet. Så amnanades
hammars me derna i Vesterås att smida bättre stån g jern, emedan
det af deras tillverkning, som Konungen besigtigat i
Stockholm, var till en del ganska skröpliga .smidt, och en lika
på-minne Ise gjorde Konntogen hammarsmederna på Nora- aeh
Lindesberg, hvilka erhöllo en skarp skrapa för sia dåliga
jern. Han förordnade Marcus Haiptaarsmed, att draga
allestädes här i riket till Konungens hammarsmedjor samt på dera
hafva noga akt och se till, att hamnlarsmederna sig väl ack
tillhör!igen höllo och att arbetet blefve skickligt oeh väl
för-råttadt. Efter det af Konnngen gifna iöredénet upprättades
äfven af Stockholms borgerskap hammarsmedjor vid KAping,
vid Hedemora oeh i Åkerbo härad i Vestmaaland»
Så mycket Konungen emellertid uppmuntrade och tilkådde
samtfiga bergslagen, att företaga sia bergsbrakaing på aaaat
sått och med större fördel ån hittills skett, nemligen att
låta smida sitt jern i stänger, både 6törre oöh smärre^ hellre
fin att med stort arbete hugga allt i osmund, hvaraf de hade
ganska liten profit, fortfor dock ännu länge det gamlå
*s-munässmidfet, hvarom i föregående delen (s. 554) i korthet
är nämadt. Konungen äfven klagade, att det arbetades alltför
vårdstöst, så att det icke kunde mycket brukas här i riket,
och när det utfördes, blefve det vräket och föraktadt lill Saged
fromma för riket i fremmande land. Han ftefalte att 27 och
aldrahögst 29 osmundsstyeken skulle utgöra ett lispuad; grage
det tfil 30, skulle det vrakas, och bergsfogden taga det upp.
Elt annat, som det synes, i äldre tider icke heller alldeles
obekant, ginare och fullkomligare sätt au ur malmen
frambringa smidigt jern, var det så kallade rännverkssmide t,
beslående deri, att i första smältningen uti hårdar utan agn
ener kringmurning erhålla smidigt jern af malmen, och maa
ser af <ett Konungens bref af år 1544, att jemte goda
hammarsmeder, som han ville hafva hkförskaf&de från Tyskland, han
äfven önskade sådana, som förstédo den råtta konsten med
rånneverk.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
