- Project Runeberg -  Sveriges historia i sammandrag / Tredje delen. Gustaf I och hans tid /
442

(1857-1860) [MARC] Author: Anders Magnus Strinnholm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

konungahusets signeten och omsider i Sjelfva riksvapnet upptaga
Svenska vapnet Tre kronor. Dtet var i 22;dra artikeln JS
Brömsebro-fördraget åt framtiden öfverlemnadt att afgöra det
tilltal, som Konungen af Sverige kunde hafva lill Gottland, och
likaså del tilltal, som -Konungen af Danmark nkunde hafva till
Konungen af Sverige och Sveriges krona. At detta sednare
bestämmande gåfvo Danskartoe nu en tydning, hvarpa Gustaf
visserligen aldrig tänkt eller ens kunnat någol dylikt ana. Han
gjorde Konungen af Danmark allvarliga förestållningar mot
Svenska Tre Kronornas upptagande i Danska riksvapnet,
förehållande honom, ”hvilken anledning till ofred, han derigenom
”på sin ålderdom gaf en gammal vån och bundsförvandt, som
”det icke af honom förtjent; att han nu satt på Danmarks
”thron, hade han i verldslig måtto att tacka den Konung, aom
”med råtta förde vapnet Tre Kronor; ty derförulan hade
hvarken de Tre Lejon eller S:t Olofs yxa (det förra Danmark^
’’det sednare Norriges vapen) holpit honom dertill; för all sra
”redliga hjelp rönte nu Sverige ioke annat ån otaek oeh
”ovånlighet, som snart kunde utbryta i uppenbart krig, di
”likvål begge Konungarne hörde sluta sina återstående diagar
”i den sflmjav hvari de hittills lefvat.” Från Danmarks sida
åter hette det, alt med upptagandet af det Svenska vapnet man
blott ville bevara ett historiskt minné af det fordna
förenings-bandet mellan de trenne nordiska rikena. Ehuru Gustaf i
denna förklaring såg blott ”ett blommeradt sken” och tydde
saken annorlunda, låt han dervid dock bero, iså alt freden
mellan de åldriga Konungarne deraf icke stördes. Men efter
deras död, sedan Fredrik II, Christian 111:8 son, uppUigit på
Danmarks thron, och Gustafs son Erik XIV på Sveriges,
uppenbarade sig, hvad som låg på botten af den Danska politiken.

Med Gustaf I tråder Sverige i ett allmånnare förhållande
till de öfriga Europeiska makterna och blir mer
uppmårk-sammadt, mer kåndt ån i tiderna förut.

Gustaf ville bana nya vågar för Sveriges handel, och
Frans I i Frankrike sökte bundsförvandter i sina krig mot
Kejsar Carl V. Detta förde till underhandlingar mellan begge
konungarne. Gustaf sånde till Frankrike i Januari månad 1542
sin kansler Konrad von Pyhy och sin svåger Sten Eriksson
Leionhufvud med flera, då mellan Frans I och Gustaf I
upp-råttades ett förbund af följande våsendtliga innehåll: Konan*
garne skulle anse och kalla hvarandra för bröder, vid behof
bistå den ene den andra med 6000 man jemte nödiga skepp
för deras öfverförande; om större hjelp fordrades, ånda till

25,000 man med 50 skepp, skulle densamma ej vågras;
Konung Jakob V i Skottland sknlle vara intagen i detta för*
bind, så att om han från Frankrfte behöfde hjelp mot ilågon

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:22:31 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svhistsam/3/0454.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free