Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
förmanade dem med allvarliga ord tiU lydnad ock hörsamhet
för sina arfherrar, till sämja och endrågt mellan sig, anbefalte
dem i Guds skydd och nåd, utsträckte välsignande sina händer,
och tog så afsked af sitt folk. Det var sista gången de sågo
oeh hörde denna vältalande Konung, hvilken- de så ofta hört
tala till dem undér hans välmakts dagar, och honom så gerna
hört, att då vid riksmöten lians embetsmän skulle föredraga
ärendena, ropade allmogen merendefs och begärde, att fa höra
Konungen sjelf; han gerna äfven efterkom deras begäran,
ty hans tal, säger den samtida antecknaren, flöt så låttligen af,
att ingen möda spordes. Han lät nu från rikssalen leda sig
af 6ina söner, och med tårfnlla ögon följde honom allas blickar,
så länge de honom kunde se.
’ ”Vi känna visst döden,” yttrade Konungen några månader
före sin bädangång till Sten Eriksson Lejonhufvud och sin [-se-kreterare]-] {+se-
kreterare]+} Olof Larsson, ”huru vill nu Sveriges rike gå? Våre
”söner äro fast unge och känna intet verlden. Vi hafve ännu
”om riksens saker något obestvrdt; der Gud täckes unna oss
”lifsfrist någon tid, skulle det komma Sterigesrike mycket till
”godo; eljest vill ett nytt regemente falla eder Svenske
vanske-”ligt, om vi så hastigt aflida skulle; förty denna svinda verlds
”lägenhet kunnen J fast litet förstå. J få väl vetat i framtiden;
”Gud gifve, att J Svenske hade låtit gå eder våra trogna råd
”och förmaningar mera till hjertat.” Han hade med bekymmer
sport, huru i fremmande land sig alltid upphäiva många sekter,
och fruktade, att några sådana tilläfvenlyrs kunde begifva sig
bit in riket och åstadkomma något obestånd, ”ty Sveriges män,”
sade han, ”äro mer snare att samtycka, än att utröna, hvad
”sannt och nyttigt är.” Han förmante städse sina barn, att stå
fasta i tron och i kärleken inbördes, ”ty jag fruktar,” tilläde
han, ”intet mer än tu stycken, nemligen om tron till Gud
”genom hans heliga evangelium och kärleken inbördes menan
”eder varder förspild.”
Den 14 Arignsti, samma dag Erik tog afsked af sin fader
för att i egen person begifva sig öfver till England, nedlades
Konung Gustaf på sotsängen. Sjukdomen börjades, likasom
under Konungens vistelse på Julela, med en bräbnande hetta
ocb skälfva, men öktes sedan med en hältig magvårk eller den
sjukdomen ”diarhea,” säger hans bigtfader. De trenne första
veckorna af sin sjukdom (talade Konungen ännu ofta, stundom
med mycken styrka så i verldsliga som andliga saker; till sinnet
åter var han mycket ombytlig, än mild och vek ända tiU tårar,
än åter sträng och hård i sitt tal, serdeles i förmaningarna
till sina barn. Dr någon sporde honom till, om han ville
hafva något, svarade han: ”ja, jag vill hafva, det du mig icke
gifva kan, himmelriket.” öfver deras1 bemödanden, som viUe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
