Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
förlänga hans lif, skämtade han med sådana ord. att de
närvarande hade svårt att hålla sig från löje. Vid ett tillfälle,
då han tog den heliga nattvarden, gaf Sten Eriksson
Lejon-hufvud en vink till bigtfadéfn,* att h^n skulle tala för de fattiga
fångar, som i fängelset Jågo. Han gjorde det med knäfall,
och Drottningen med alla de närvarande kqäföllo. Då sade
Konungen hasteligen: bedjen J för alla, för uppenbarliga
mördare och förrädare, och nämnde tiågra af dem vid namn. Nej,
ayarade de, endast för dem, som till akters äro på räkenskapen.
Hvilka, som i hans skuld komna vbro, utlSt Sig då Konungen,
dem ville han gerna förlåta, återgaf så de i fängelse insatte fogdar
friheten och löste dem från deras gäld, 15,000 m, ört. Den
$3 September, då han började hårdt antastas, kallade hab sin
btgtfader till sig, tog åter Herrans Nattvard, gjorde sin
trosbekännelse, sade sig, gerna vilja förlåta alla‘dem på jorden,
som något mot honom brutit, bad Sten Eriksson Léjonbufvud
förkunna det, och bad, alt alla målle tillbaka förlåt^ hvad han
dem emot brutit hade. De t sista dagame af si# lefnad låg
Konnngen för det mesta tyst som i en d vala. Hans gemål Katarina
lemnade icke ander v hela liden af hans sjukdom hvarken n^tt
éWer dag hans»’sftng, ehnrn andra fruar och herrar aflöste
hvarandra; alla- förundrade $ig öfver hennes styrka, hnru hon
$$ kunde ulhärda, och m*n började äfven frukta för henne.
Det enda tecken till lif hos den ni* ytterst svage honungen röjde
sig deri, alt man såg honom stundom lyfla händerna såsom lill
bdn. Hans bigtfader ville i sista stunderna med tröstegrunder
lätta för honom öfvergången till det eviga lifvet. ”Det äiA
för-gäfves,” sade Sten Eriksson Lejonhufvud {ill honom, ”alUhvad
ropen, ty Herren* höter ej mer.11 Då lutade. sig presten ner
till den- döendes hufvud med de orden: ”Tron J på Jesum
”Ghristam och hörer min röst, så gifven oss något tecken
”dértfll.” Till allas förundran svarade Konungen ett högt
”ia.” Det var hans sista andedrag klockan 8 på morgonen S:t
Mikaels dag Söndagen den 20 September år 1560.
. Den 21 December nedsänktes Konung Gustafs stoft, jemte
hans tvenne förut aflidna Gemålers, i den af honom sjelf
utsedda graf i Upsala. Domkyrka, der man ser håns grifl-chor
genom hans efterkommandes, serdeles genom våra dagars
vårdnad och försorg tillredt på ett sätt, såsom det höfves det
odödliga minnet af en Konpng, hvilken som han verkat och lefvat
ftr »kl lands oeh sitt folks väl.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
