Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3. Tvångsbeskattningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TVÅNGSBESKATTNINGEN 17
skapen, i vilka större truppstyrkor ständigt måste vara
förlagda.
Men krigets ginungagap kräfde alltjämt nya offer,
och regeringens angelägnaste omsorg måste gå ut att finna
nya utvägar för behovens fyllande. Hon skaffade sig
subsidier av främmande makter, upptog lån hemma och i
utlandet, förpantade kronogods och skatter, utgav
obligationer och myntsedlar och vädjade även till den enskilda
offervilligheten. Men det räckte ej långt. Det låg då
nära till hands för en enväldig regering att använda
maktmedel för att av undersåtarna utpressa de penningebelopp,
som icke kunde erhållas på frivillighetens väg. Tvångslån
var den revolutionära åtgärd regeringen nu tillgrep.
Alldeles ny var denna tanke ej. Redan 1710 hade
ständerna beslutit att avfordra kyrkorna de reda penningar
och det silver, som de ej behövde. Beslutet sattes även
i verkställighet, om ock med enviss försiktighet och måtta.
Men år 1716 hade regeringen hunnit växa ifrån alla
skrupler och samvetsbetänkligheter. Den 1 februari utkom
en förordning, enligt vilken alla penningar, som tillhörde
omyndiga barn, alla kyrko-, skol- och fattighusmedel skulle
ofördröjligen insändas till kontributionsränteriet; voro
medlen ej tillgängliga, utan utlånade, borde de genast
uppsägas och inom sex månader avlämnas i
kontributionsränteriet, vilket såsom säkerhet för de influtna medlen
erbjöd — sina obligationer. Men det skamligaste var, att
man gav denna upprörande rättskränkning sken av att
vara ett uttryck för regeringens faderliga omtanke om
undersåtarna. Det hette nämligen i motiveringen, att
konungen »ogärna förnummit, huru kyrkor, skolor,
fattighus samt fader- och moderlösa barn och myndlingar
kommit att mycket lida dels därigenom att man icke brukat
nog försiktighet vid deras penningars bevakande och
förräntning, dels därigenom att detta senare icke kunnat ske
i anseende till brist på behörig säkerhet — — — — —
2. — Verdandis småskrifter. 69.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
