Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3. Tvångsbeskattningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
18 SVERGES INRE TILLSTÅND UNDER KARL XII
Nu hava dock samtliga våra trogna ständers fullmäktige
med vårt nådiga samtycke uppfunnit och anvisat en
tillräcklig tond, i vilken alla kapitaler kunna med fullkomlig
säkerhet och med sex procent ränta göras fruktbara. Det
oss åliggande högsta förmynderskapet förbinder oss ock
att bära noga omsorg för ovannämnda medlidansvärda
personer och menigheter» etc. Att denna förordning väckte
allmän förbittring, kan man ej undra över; också
ådaga-LJlade vederbörande myndigheter en anmärkningsvärd tröghet
och motvilja, när det gällde att verkställa regeringens
påbud, men att detta slutligen blivit satt i verket, därom
vittnar dels prästerskapets klagan vid 1717 års riksdag,
att kyrkorna »mist allt vad redbart varit», dels ock att
de sålunda rövade medlen blevo under frihetstiden ersatta
med en summa av över en halv mill. d. s.
Rofferiets bana var en gång beträdd, och regeringen
tövade ej att vandra vidare. Då nödmynten började
sjunka i värde, sökte man medelst straffbestämmelser
upprätthålla deras »jämlikhet med andra myntsorter». Böter
stadgades nämligen för den köpare eller säljare, som gjorde
skillnad mellan nödmynt och reda penningar. »Den säljare,»
heter det i skrivelsen av den 26 oktober 1717, »som
begär annat mynt än det, som honom bjudes, eller avlåter
sin vara för en ringare summa i silver eller plåtar, än
han fordrat i nödmynt, skall mista varan och böta» etc.
Samma straff drabbade köparen. Då emellertid dessa
hotelser visade sig alldeles otillräckliga och nödmynten
fortforo att sjunka, beslöt regeringen att vidtaga en radikal
åtgärd. Den 20 december 1717 utkom en förordning, som
förklarade karolinerna avlysta och förbjöd deras användande
i handeln. Snart avlystes även kopparplåtarna,
främmande silvermynt samt nedsmält och oarbetat silver. Vad
regeringen åsyftade med dessa förordningar, blev snart
tydligt.
I mars 1718 bestämdes en viss tid, inom vilken det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
