Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3. Tvångsbeskattningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
20 SVERGES INRE TILLSTÅND UNDER KARL XII
regeringen, att lönerna skulle utgå dels i löningssedlar,
dels i mynttecken. Troligt är dock, att de förra ej vidare
användes, utan att lönerna utbetalades i mynttecken. Vad
som gjorde dessa indragningar ännu mer förhatliga, var
att man ej behandlade alla ämbetsmän lika. Konungens
drabanter, en mängd högre officerare, post- och
tulltjänstemän fingo uppbära hela lönen. Några som även sluppo
lindrigt undan, voro prästerna; först 1709 indrogs hela
deras lönings- och underhållsspannmål och under de två
nästa åren hälften därav. Sedan fingo de vara i fred till
1716, då en ny indragning skedde. Man kan göra sig
ett begrepp om de indragna beloppens storlek, då man
vet, att under frihetstiden staten i ersättning för de
indragna lönerna till år 1763 hade utbetalt ett belopp av närmare
tio mill. d. s.
Men tvångsbeskattningen utövades även under andra
former än de nyssnämnda. Regeringen kom snart
underfund med att hon, genom att slå under sig Sverges handel,
skulle kunna förskaffa sig en god inkomstkälla. En början
härtill gjordes 1717, då konungen befallde, att järn, koppar,
mässing tjära, zink o. s. v. skulle av sina tillverkare inlämnas
i kronans förrådshus och där utbytas mot s. k. vågsedlar,
vilka skulle gälla som gångbart mynt. Regeringens avsikt
var tydligen att bemäktiga sig det vågförda järnet, betala
det med nödmynt och sedan sälja det till utlandet för
reda penningar. En författare uppgiver, att regeringen
bemäktigade sig 150,000 skeppund järn; huru långt denna
utplundring för övrigt sträckte sig, är oss ej bekant.
Troligen var det endast konungens död, som hindrade
vederbörande att giva ett fullständigt dråpslag åt bergs-
och bruksrörelsen i Sverge.
I slutet av år 1717 avläts befallning till
landshövdingarna att taga reda på och uppteckna det förråd av
spannmål och salt, som utöver behovet fanns hos
undersåtarna. Undersökningarna skulle göras genom särskilt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
