Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3. Tvångsbeskattningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TVÅNGSBESKATTNINGEN 19
sålunda avlysta silvret skulle överlämnas till kronan emot
obligationer och mynttecken; i annat fall skulle det vara
förbrutet. Och för att hindra undersåtarna, som sågo sig
utsatta för faran att bliva utplundrade av sin egen
överhet, från att sätta sina medel i säkerhet, förbjöds utförseln
av guld och silver, och brott däremot belades med stränga
straff. Ja, man gick till och med så långt, att man
föreskrev, huru mycket penningar var och en, som ville göra
en utrikes resa, finge föra med sig.
Samtidigt med det redbara myntets avlysande hade
regeringen förklarat sig ämna upptaga ett inhemskt lån.
Som vanligt var det omtanken om undersåtarnas bästa,
som dikterade regeringens avsikter; därigenom att lånet
blev inhemskt, skulle räntan komma undersåtarna till godo,
och dessa bliva i tillfälle att fördelaktigt placera sina
kapital. Lånet skulle återbetalas inom två år, och
säkerheten var den vanliga — obligationer. Men den kungl.
kungörelsen innehöll tillika en tämligen otvetydig hotelse,
nämligen »att de, som icke frivilligt bekvämade sig till
lån, och de, som erbjödo sådana alltför små, lära bliva
till en billig summa uppsatta». Att detta var mera än
ett skrämskott, visade utmätningar, som ägde rum hos
de tredskande. Detta län inbragte kronan något över
400,000 d. s.
Turen kom snart till ämbets- och tjänstemännens löner.
Redan år 1700 hade hälften av de civiles och
hemmavarande militäres löner blivit indragen. Detta upprepades
under de följande åren till 1707. Efter slaget vid
Pultava sattes de åter på indragningsstat, och under åren
1711—1713 lär endast en fjärdedel av lönerna hava blivit
utbetald. År 1715 fann regeringen en ny utväg. I stället
för kontanta penningar fingo ämbetsmännen motta s. k.
löningssedlar, som löpte med sex procent ränta. Men
denna ränta blev aldrig betald; år 1715 uppgives den
hava utgjort över 230,000 d. s. Och följande år påbjöd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
