Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En välgörare. Berättelse af Helena Nyblom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
För fadern var det en öfverraskning af blandadt slag att
upptäcka, att hans son ville bli författare.
»Jag kan ju inte hindra dig i det», sade han, »men jag
ber dig bara att skrifva sådana saker, att man kan säga
något schangtilt om dig i tidningarna!»
Då emellertid kritiken fortfarande förblef mycket kylig,
ofta upprepade, att den unge författaren icke valde sina
ämnen bra, att han icke hade något nytt att berätta, icke
gjorde något inlägg i tidens brännande frågor o. s. v., så
bl ef den gode bryggaren otålig.
»Jag får be dig observera», sade han en dag till Mickel,
»att det inte är passande att, som du så ofta gör, beskrifva
simpelt folk. Hvad tror du den fina publiken bryr sig om,
hvad dina tvättgummor och fattiga pojkar tänka? Och dessa
naturskildringar! Det är nu alldeles för tarfligt. Nog vet
folk förut, att månen skiner om natten och solen om dagen.
Vill du skrifva, så skrif något, som det är kläm i! Något
som man kan få att fundera på och disputera om! Skall
du bli poet, så skall du bli det ordentligt. Tänk på
Tegnér! Solsången, — Nattvardsbarnen, — Fritiof och
Ingeborg. Gör det efter, om du kan.»
Bryggaren var alldeles icke nöjd. Modern och syskonen
sade aldrig ett ord. De behandlade hela saken med stumt
förakt, som om det vore en ny fix idé hos denne underlige
bror, som ju icke alls var som de andra.
Kamraterna funno det först så »fasligt komiskt», att
Mickel skref. Denne tyste, otillgänglige kamrat, som icke
kunde säga en sats utan att stamma, som först uppfattade
en kvickhet en kvart sedan den blifvit sagd och ibland
icke hörde på någonting utan bara satt och glodde, som
om han såge syner, — hade han skrifvit en ordentlig,
sammanhängande bok?
»Det är sannerligen inte så dumt, som vi hade väntat
af dig!» var ett af de oväntade, uppmuntrande ord han fick.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
