Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En välgörare. Berättelse af Helena Nyblom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
De flesta af hans vänner läste dock aldrig, hvad han skref.
De nöjde sig med att bläddra i boken och säga till
hvarandra: »Det där är väl något besynnerligt jolt, — det duger
väl ingenting till.»
Mickel satt ibland och såg längtansfullt förväntande
på dem Skulle ingen säga honom ett litet ord? Skulle
ingen ha känt sig träffad af någon tanke och känsla, som
han själf hade haft? — Hvad det var underligt! Var han
verkligen alldeles annorlunda skapad än andra människor,
eftersom det icke fanns en enda, hos hvilken han fann
genklang, ingen, som hade ett vänligt leende eller ett
uppmuntrande handslag att offra honom? — Nej, det fanns
ingen.
»Det duger kanske inte alls?» tänkte han åter.
»Jag-kan kanske inte alls uttrycka, hvad jag menar?» Och så
tog han fram åtskilligt af hvad han hade skrifvit för flera
år sedan. Han läste det mycket långsamt, granskande
hvarje ord, som om han skulle bedöma en sak, som en
annan, en ovän, hade skrifvit, — men han kunde icke
låta bli att finna det sant och riktigt. »Jo, jag menade
så», sade han med en suck, »jag skulle önska, att
jag-kunde se, att de andra hade rätt, — men jag kan det
inte.»
Han kände sig så modlös och förfrusen i sin ensamhet,
att han under lång tid försökte låta bli att skrifva, men
det var oemotståndligt. Det samlade sig så mycket i hans
hjärta, att han tyckte det måste gå sönder, om han icke
finge ord därför.
Så började han skrifva sin egen historia, •—• icke
alldeles så, som den hade varit, utan i en förklädnad, som
ingen skulle känna igen. Han ville få uttala en hel mängd
af det, som han alltför länge ensam hade gått och grubblat
på. Aldrig hade han skrifvit så friskt och så direkt. Det
var som om pennan ville springa ifrån honom, uttrycken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
