Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En välgörare. Berättelse af Helena Nyblom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kommo af sig sjnlfva, språket fick en mångfald och en
rikedom, som det aldrig förr hade haft. Han skref ut hela
boken på en gång och kände sig sedan så lätt, som om
han blifvit kurerad från en sjukdom.
Bokens omfång var något större, än de saker han förr
hade skrifvit, och fick därför en längre kritik, som det
passade sig för ett »större arbete», men alla kritikerna sade
motsatta saker.
Den ena sade, att författaren borde hålla sig till de
»nätta naturbeskrifningar», som voro hans specialitet. Denne
unge, ensamme man, hvars barndom och ungdom han här
hade försökt skildra, var en alltför konstruerad person. En
sådan människa fanns knappt i verkligheten, så fullkomligt
olik hela sin omgifning. Författaren tycktes alldeles ha
glömt »ärftlighetens moment». Sådana öfverpoetiska fantasier
hade vår moderna värld alldeles kommit ifrån. En författare
bör just visa, huru barnen alltid äro ett resultat af
för-äldrarnes förtjänster och fel.»
En annan kritik var däremot af den åsikten, att
skildringen af personerna icke var så dum, oaktadt det var
typer, som man sett beskrifna oändligt många gånger förut,
och som egentligen icke innehöllo något nytt. Däremot
ville man vänligast råda den unge författaren att öfvergifva
de så ofta förekommande, tråkiga naturbeskrifningarna med
motsvarande naturstämningar. Det var det slags saker, som
läsaren, d. v. s. en tänkande och förståndig läsare, alltid
hoppade öfver och hvilka man alltför väl kunde
genomskåda som anbragta till fyllnad i boken.
Andra kritici hade åter andra anmärkningar. Stilen
var så sökt, man såg, att boken var skrifven af en alltför
blaserad person, eller stilen var alltför platt, det fattades
alldeles peppar och salt däri, — eller språket var alltför
tungt, — eller flöt alltför lätt, — ja, det var många olika
meningar om den saken! Ett tycktes dock alla vara ense
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
