Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En välgörare. Berättelse af Helena Nyblom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
om, nämligen, att ämnet icke var ett af dem, som för
ögonblicket tycktes intressera publiken. Samhället hade
nu tillräckligt att göra med att diskutera de stora frågorna,
hvilkas lösning det led under, för att en liten privat herres
lefnadsbeskrifning, ett lif, som liknade så många andra,
skulle kunna väcka något vidare intresse.
Mickel var icke värd många skott krut, då han läste
dessa omdömen om sitt författarskap. För honom var
denna bok resultatet af många års tankar, erfarenheter och
iakttagelser. Han visste, att han hade skrifvit den med
sitt hjärteblod, och han kände det nu som en förnedrande
skam, att han hade röjt sina innersta hemligheter för en
främmande, likgiltig publik.
De anmärkningar, man gjorde om att han icke kände
hvad han skref om, att människorna voro konstruerade och
naturteckningarna insatta för att fylla, kunde ju icke röra
honom. De alltför stora orättvisorna väcka icke ens sorg
utan ens vrede, och han skulle haft god lust att taga
en klubba och slå alla dessa anonyma domare i deras
respektive hufvuden utan att göra sig några samvetsförebråelser
däröfver. Men de gömde sig lika bra som råttor bakom
en panel. Hvad däremot angick den anmärkningen, att
en människas enskilda historia icke kunde intressera publiken,
att man ville ha frågor under debatt, att blott de sociala
gåtorna nu voro värda en författares uppmärksamhet, måste
han ju tro, att det var sant.
Det var ju alltför klart, att ingen brydde sig det
ringaste om hvad han brydde sig mest om. Eller var det så
uselt, som han skref? Hade han kanske icke någon
förmåga att göra det lefvande och gripande?
Han såg sig åter omkring bland vännerna och
kamraterna; denna gång med samma bönfallande blick, som
hos en människa, som länge har svält och som tigger om
en bit bröd. Skulle ingen räcka honom en smula till näring?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
