Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En välgörare. Berättelse af Helena Nyblom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Han hungrade och törstade efter ett litet grand deltagande,
och dock var han alltför stolt att tigga.
»Det var ju en tjock bok du har klämt fram den här
gången», var allt hvad en af kamraterna sade, och då han
vågade fråga en af dem, som han tänkte bäst skulle förstå
honom, om han hade läst boken, fick han till svar: »Ja,
det har jag», ocb därmed slut.
Han gick omkring med en känsla, som om han skulle
kväfvas. Att ha sagt så mycket, likasom ut i tomma luften,
utan att få minsta ord till svar, är hvarken styrkande eller
uppmuntrande, och Mickel greps af en matthet, både i
själen och kroppen, som om han icke kunde släpa sig
fram. Var det rätt och billigt af dem att låta en kamrat
ligga så där och dö af andlig svält? Han ville icke ha
beröm, han önskade tvärt om en förståndig, en verkligt
lärorik kritik, — men en liten smula värmer Herre Gud,
det fattigaste kryp behöfver, att solen skall skina litet på
det ibland.
Fadern var högst missnöjd. Nu kunde han ju bevisa
sonen, att han icke hade hopp om att göra lycka. Han
var alldeles icke i publikens smak. Då det var fadern, som
bekostade hans uppehåll vid universitetet, kunde han också
nu ha rätt att fordra, att han icke försenade sin examen
med detta skrifvande, som hvarken inbragte pengar eller ära.
»Nu sluta vi med den svagdrickan», sade fadern, »och
börja en ordentlig brygd.»
Men Mickel ville icke sluta. Antingen ville han dikta
eller också ville han dö, — kanske var det sista, när allt
kom omkring, det lättaste, men skulle han lefva, skulle det
vara för att dikta, för att lära människorna att se och höra
på allt det härliga, som de flesta gå så likgiltiga förbi, för
att berätta dem om all den ensamma sorg, de skulle känna,
och trösta dem med tankar och bilder, som rikta och
stärka en som vin och solsken i arbetet och kampen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
