Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Messenius. Dikt af Per Hallström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
än sliter gikten från den våta luft
min trötta kropp. Må han i helvetselden
försmäkta, törstande att hinnas af
ett drag ifrån dess isigt råa kyla,
som smög sig kring mig, slog kring mina fötter
likt bukter af en sömnig orm. Det mörkret,
o, hur det lutade sig öfver bädden
och tryckte bröstet, hur det sög min blick
i ändlöst djupa rymder, strimmade
af släckta gnistor, hur det grinade
där, tätt intill mig med sitt jätteanlet
och hväste i mitt öra, medan forsen
mot muren slog sitt vilda hån och vräkte
sig ned i djupet, jublande att rycka
mitt lif, mitt namn, min äras döda timmar
ned i sitt svall, ned i sin mörka graf,
där dränkta kroppar ruttna! Så skall ryktet
i dofva tonfall leka med mitt minne
i några mörka vinternätter, mumla:
Messenius, Messenius, — så sjunker
det djupt i isig flod att aldrig skymta
i dager mer. —
Och jag som ville ropa
mitt namn i klangfanfarer, låta fladdra
min ära, stolt af vindens slag, från master
af glänsande galerer, springande
från våg till solglänst våg på vida floder
med stränder, brokiga af högtidsklädda
och underfyllda mänskor. Är det sant,
att man kan lefva efter döden, stiga
till annat lif, för hvita kläder kasta
den dräkt, de vapen, som i strider slitits,
fått purpurfläckar af vårt eget blod,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
