Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Messenius. Dikt af Per Hallström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
min panna kyla, när man sträckte sig
på tå att se mig och mitt bela lif
låg framför mig med jubelsorl i luften
och sol på åldriga palatser .... Prag!
Om jag liksom i skamsen hviskning endast
fått höra, hur min lefnad skulle te sig
i verkligheten, om jag där förnummit
en skymt utaf min olyckstunga framtid,
en skugga för min fot, jag skulle skrattat
ett segrarlöje, trampat den i stoftet,
men aldrig lyssnat ens. Lätt var mitt sinne
af ljusa planer, munter var min tanke;
jag såg mitt öde i en hoflärds fina
och nya rock, det dansade framför mig
på blanka slottsgolf, bugade sig lätt
mot vördnadsfulla blickar, log att se
milsvida trakter bada sig i sol
djupt under slottens fönster, eller hellre
se vetenskapens rymder hvälfvas ljusa
i nattens lampsken, medan rundt omkring
jag hörde ryktets sorl i klostrets gångar,
i Braunsbergsskolans. — Själfva helgonbilden
log mot vår sträfvan där och lofvade
en riklig lön. Guldsmidda, vackra helgon,
ej arma tiggare, som mist sitt arf
och frysa i ett uthus, som jag funnit
dem sedan här!
Förlåt mig, o förlåt mig,
vår fru af sorgen! Lyssna ej! Jag menar
ej hädelse; jag menar ingenting,
jag bara leker, blind af mörker, famlar
och slår min panna mot mitt olycksöde.
Jag är ju själf en sådan söndertrasad
Svensk Kalender. i8g2.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
