Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Messenius. Dikt af Per Hallström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och vanställd bild, som multnar i mitt hvalf
af brustna stenar, — o, mitt stora verk,
som ramlar kring mig! Dig har jag förrådt,
mig själf har jag förrådt, har ljugit, lismat
för slag i lön, har dragit ned i smuts
af fräcka ord min barndoms tro, förnekat,
som Petrus, när den gyllne kalfven råmat
i stallet, kastats ut på porten så,
när dagen grydde. Hör mig, hör mig ändå!
För alla har du nåd, och jag har lidit
som ingen mer. — Utfattig är jag icke,
jag har min stora tempelbyggnad än
för dig att viga in. Stig ned, tag mot den!
Låt dina fotsteg ljuda under hvalfven
af min historia, res mig upp från golfvet,
där matt jag sjunkit ned, låt mig få kyla
min panna mot din kjortels guldfrans! Mästarn,
som byggt ditt namn ett hus, får ej förtrampas,
försmädad utaf dina fiender!
Res mig blott upp, bryt ned min fängselmur,
låt mig få sol och luft och varma hjärtan
att smida öfver! Jag skall trampa ner
vår afundshop, skall stöta in de trånga
och tomma hjärnor, gissla deras ryggar,
tills purpurn strömmar, så de gråa sinnen
förfäras öfver egna trasors prakt,
och kalla hatet känner sig ha blod
i slöa pulsar.
Hur de mötte mig,
de matta, dolska ögon! Fiender?
Ah nej, rättvisan var det, som höll tal
bak dessa stela masker, sanningskärlek
orerade, med blicken, sträng och kall,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
