Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Messenius. Dikt af Per Hallström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vänd bort från egen fördel; — dagen efter
bon märkte halft i fasa, hur hon stigit,
då jag sjönk ned, — och det var samvetsfriden,
som sköt sin pil emot mig, tänkte aldrig
på målet, kunde bara icke lida
att känna strängen spänd! Jag hatade,
så att min morgondryck blef bäsk, men de,
de kände ingenting! Jag skulle hata
så mycket mer, ifall jag trodde dem,
förtrampade alrunor, födda bleka
på afrättsbacken, med fördärfvets skrik,
men ej dess vilja!
Jag har ofta undrat,
hur jag med alla mina solskensplaner
blef så fördränkt, så kväfd af disigt mörker,
ty jag fått makt tillika! Att jag spelat
på tok, beräknat hårfint, när det gällde
att ta på slump, kan ej ha vållat allt, —
det göra många, -— och jag hade makt,
behöfdes här; dum vore väl den storman,
som icke öfverser med alkemistens
förflugna prat, om han ser guld i ugnen!
Det måste vara någon annan orsak,
att man förskjutit, kastat bort mig hit.
Han, mannen där i kammarn bredvid tornet,
som brukar hvissla bort sin dag bak gallret
men stannar af, när solen brinner röd,
och lutar ned sitt hufvud för att fånga
de sista, sneda strålar, sista randen
af klotet, där det sjunker, gnagdt af magra
och skarpa åsar, — står med knutna händer
om järnet, anletsdragen darrande,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
