Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Brända skepp. En julberättelse af Richard Melander
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
med arbetet. Än gällde det båten, än stugan, än åkerlandet
eller trädgården — den förtjusande lilla täppan med de
härliga blommorna om sommaren — än var han ute på
sjöfågelsjakt eller i full ifver med fisknätens synande. Den,
som då kom honom inom talhåll nära. fick vanligtvis en
vänlig hälsning och kunde äfven få i gång ett samtal om
ditt och datt, men sällan slog det då fel, att samtalet helt
plötsligt afbröts å hans sida, som om något ord eller fråga
väckt hos honom föreställningar, hvilka kommo honom att
alldeles glömma det närvarande.
En och annan gammal slug fiskare höll i sig med sina
detektiva iakttagelser. »Något måste det vara med karlen,
efter han går på det viset för sig själf», menade man. Och
så lade man under årens lopp märke till att det om
julaftonen icke brann ljus i hans bostad, fastän han icke, det
visste man, då var inne i staden. Den tystlåtne men skarpt
iakttagande »Store-far» på Långören — en ö, som låg helt
nära enslingens — visste än mera. Han hade flera julaftnar
å rad och äfven de närmaste kvällarna före högtiden sett
den ensammes båt liksom smyga sig fram mellan grunden
alldeles in under land, stanna framför någon stuga, som låg
närmare stranden, fortsätta till en annan stuga och
upp-repadt förhålla sig på samma sätt. Och i dessa stugorna
brann da ljus, och muntert glam från småbarn trängde ut i
stillheten eller hafvets dån. Store-far funderade och stafvade
och lade ihop. »Han håller äf småbarn — men hvarför
har han inte då gift sig och skaffat sig så’na, som en annan
nog kan få för mycket åf!» Ja hvarför? På den frågan
satte Store-far på grund.
Det var ett par dagar före julafton. Fjärden vida
omkring låg lugn och tyst. Själfva dyningen hade afstannat.
Hafvet tycktes slumra sin vintersömn, men luften var blid,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
