Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Brända skepp. En julberättelse af Richard Melander
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vattnet tillräckligt för att beräkna, att han skulle fa en så
hård seglats, som båten och han kunde tåla.
Det var en egendomlig tillfällighet, som drifvit honom
in till staden, dit han eljest icke gärna styrde sin färd.
Sonja, som ännu icke, trots hans fasta beslut i den vägen,
blifvit inackorderad hos någon familj, hade nämligen dagen
förut, den andra af hennes vistelse på ön, utverkat sig
tillstånd att följa honom ut på sjön. Det var då lugnt och
vackert. Han funderade alltjämt på hur han skulle »ställa
för henne», så att hans eget lugn icke stördes, men hon
tänkte icke alls på den saken utan frågade blott om allting,
som kom för hennes verksamma fantasi, och så ställde hon
helt plötsligt på honom ett spörsmål, om han hade köpt
några julklappar. Hon förstod icke, hvarför han höll inne
i rodden och vände sig bort, då han svarade nej. Men
det uttryck af gäckad förväntan, som hennes ansikte fick,
lät sig icke misstydas. Hon sade ingenting, men han
märkte, att hon kämpade med gråten. Så kommo de i
land och gingo upp till stugan, och han delade med henne
den måltid, som han vant sig att själf tillaga. Men han
var fåordig och sluten för det återstående af dagen, och
det undgick honom icke, att hon å sin sida tycktes vilja
blifva skygg och misstrogen. Under natten, som följde, låg
han vaken timme efter timme och hörde, huru blåsten ilade
rundt om stugknutarna och hafvet rullade upp mot
klipphällen nedanför stugan. Och när morgonen kommit, gaf
han sig knappt till tåls, förrän han ätit sin frukost och fått
båten segelklar. Hon ville följa med, men han sade nu
för första gången ett bestämdt nej till henne och tog löfte
af henne, att hon icke skulle gå ner till sjön, så länge han
var borta. Och så seglade han. Som en stormsvala for
båten åstad. Måtte icke blåsten tilltaga till återfärden!
Båten skulle icke tåla mycket mera vind. — Men af blåsten
blef half storm, och denna hotade med att tillväxa.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
