Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Brända skepp. En julberättelse af Richard Melander
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Han var nu på väg ut igen till sin ö. De flesta af hans
grannar där ute bland skären hade före honom lämnat
kajen, och han såg deras segel i en lång, bruten rad dyka
och höja sig bland skumkam marna. En man med hans
lefnadsfilosofi hyser icke fruktan. Han bleknade icke heller,
då han, just som han lämnade akter om sig det lugna
vattnet i lä om vågbrytaren, fann att båten pressades så
hårdt som den med varsammaste manövrering möjligen
skulle kunna tåla. Stormen sopade bort de sjukliga
tankarna, för hvilka han under de sista två dygnen blott varit
alltför benägen; det salta stänket, som kylde hans ansikte
och händer, höll honom liflig och lysten till motstånd mot
elementen. Och båten skar sin väg för hårdt skotade segel
och tycktes besjälad af hans egen idé att trotsa allt, som
ville hindra hans färd.
Det skulle ännu ett par timmar vara full dager, och
under den tiden borde han hinna det mesta af vägen.
Vinden var icke rätt emot, utan båten kunde på ena
bogen göra ordentliga långslag. Staden med sin julbrådska
sjönk så småningom, och han blef alltmer ensam med sin
båt. De ströko med yrande fart förbi grund och
klippuddar, där vattnet redan stod kokande hvitt högt upp mot
masttoppen, han smög sig fram genvägar mellan stenref och
bankar, där en sekunds missgrepp vid rodret skulle af klippt
hela färden, han gaf sig ut i nytt nappatag på öppna stora
flaket, där svårigheterna alltid för hvarje gång visade sig
större, ty det led icke längre tvifvel, att vinden tilltog.
Skärgården började nu glesna för att en mil ut till bafs åter
draga ihop sig till en yttre tunn kedja af småöar, bland
hvilka hans egen var en.
Han såg fiskarnes segel dunkelt skymta fram i
närheten af den yttre ökedjan. De hade alltså hunnit öfver
det mesta af den fjärd, som låg framför honom, gungande
och dånande och blott väntande på att få visa honom,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
