Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Brända skepp. En julberättelse af Richard Melander
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
huru lätt en liten öppen båt kunde vara. — Sjö efter sjö
gaf honom en ny dusch, men oljerocken och sydvästen
voro nya, och han frös icke. En och annan brottsjö hade
han väl redan seglat in, men de fortsatte sin väg genom
båten och ut öfver relingen midt emot, där han själf satt,
ty alla tofter och allt löst, som kunde bryta en sådan sjö och
hämma dess fart, hade han undanstufvat. Seglen voro
genomvåta ända upp till en liten fläck, som ännu höll sig
torr och ljus. Orörlig och hopkrupen som han satt där,
kände han en nervös darrning allt oftare återkomma, ty
hela hans väsende var sysselsatt af en fråga, hvilken
dansade som ett spöke omkring hans båt — skulle han hinna
fram, innan snön komP — Han hade hela dagen sett pä
himmeln att snö var nära, och han hade sprungit sin väg
fram på gatorna för att komma en halftimme tidigare åstad,
men, främmande som han på senare tider alltmer blifvit
för staden och dess förhållanden, hade han stött på
svårigheter att få köpa ett sådant där julljus med många grenar,
som ännu stod för hans minne från barndomen som en
tindrande stjärna i fjärran, och som nu, efter hans mening,
också borde vinna Sonjas erkännande — ja, han hade
försonat sig med tanken på att ha henne i huset öfver
juldagarna; återgången till de vanliga förhållandena skulle
sedan blott kännas angenämare.
Men snön! den skulle bortskymma kursen för honom
och kanske tvinga honom att vända för att rädda lif och
båt. Ännu hade dock ingen flinga fallit, och han ville icke,
han skulle icke vända, om han så skulle simma fram. Det
var icke för Sonjas skull — han upprepade detta i
oändlighet för sig själf, tills han var säker därpå — det var
blott en idé hos honom, en yttring af den fasta vilja, som
gifvit honom mod att ordna sitt lif till hvad folk kallade
galenskap.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
