Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
(antalet minskades sedan till 2) åt hvilken uppdrogs högsta ledningen
af salpeterärendena äfvensom förvaltningen och redovisningen af de
till näringens främjande och salpeters anskaffande anvisade medel; och
krigskollegii befattning med salpeterverket upphörde. 1811 tillsattes
också en direktion för salpeteralstringsförsök, bestående af 4 personer,
Edelcrantz, Arfvidsson, Berzelius och professor Schwartz, och för
försöken fick direktionen disponera de gamla hästgardesstallen på
Kungsholmen. Likaledes inrättades 1812 af den för sina insigter i
salpetertillverkningen bekante kapten Edman, förut sjuderidirektör i
Österbotten, med bidrag af statslån ett salpetersjuderiseminarium på Staby
säteri i Upland. För de 3 småländska länen samt en del af
Kristianstads län (Göinge) vidtogs genom bref den 3 Mars 1812 försöksvis ett
upplifvande af den gamla sjudenindelningen, i det att en
sjuderistyres-man, Kihlström, utnämndes och till hans biträde understyresmän,
verkmästare och lärlingar, hvilka dock numera endast hade att meddela råd
och upplysningar om bästa och billigasto sättet att tillverka salpeter
samt att mot särskild betalning stå tillverkarne till tjenst. Det
Österbottniska sättet var det typiska; äfven utfästes belöningar för
anläggning af plantlador, hvilket hade till följd, att en stor mängd sådana
anlades äfven i och af städerna, alldenstund dessa efter 1813 voro
skyldige att för sin jord utgöra skatt på samma sätt som landsbygden.
I salpeterkomiténs berättelse 1815 uppgifves antalet färdiga och under
bygnad varande lador i hela riket till 1,787, hvaraf ensamt i
Vesterbotten 466. Sjudningspannor utlåntes af kronan mot en lega af 1 mark
pr lispund tillverkad salpeter.
(Forts.)
Om qvicksilfvertermometrar för högre temperaturer.
Qvicksilfvertermometrar användas som bekant vanligtvis blott till bestämning
af grader intill 300°, emedan qvicksilfret börjar koka vid denna
temperatur i lufttomt rum. Man kan dock vidga gränserna för
qvicksilfvertermometerns användbarhet genom att fylla rummet öfver qvicksilfret
med qväfgas eller en annan indifferent gas, hvarigenom qvicksilfret
vid stigande temperatur kommer under ett städse växande tryck. Men
det oaktadt har man egentligen ej användt sådana med qväfgas fylda
termometrar öfver 360°, hvilket torde bero derpå, att
qvicksilfvertermometrar vid högre temperaturer äro utsatta för betydliga förändringar.
Crafts i Frankrike och Wiebe i Tyskland hafva gjort omfattande
undersökningar öfver dessa förändringar och funnit, att de vid långvarig
upphettning slutligen nä ett maximum, hvars storlek beror på glasets
kemiska sammansättning. Särskildt har Jena-glas visat sig fördelaktigt.
I allmänhet har man gjort följande iakttagelser:
1) vid länge fortsatt upphettning till en och samma temperatur
når fryspunktens stigning slutligen ett maximum;
2) länge fortsatta upphettningar till högre temperaturer göra
fryspunkten nästan fast, när det gäller lägre temperaturer; man kan
derför skaffa sig mycket tillförlitliga termometrar genom att före skalans
anbringande upphetta termometerämnet 24 timmar till 300°;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
