Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HD
af andra klassen, med mäsk v armare, 12 gånger pannans rymd,
af tredje klassen, med rektifikationsapparat, 24 gånger pannans rymd,
af fjerde klassen, med både mäskvärmare och rektifikationsapparat, 36
gånger pannans rymd,
af femte klassen, med dubbla pistoriska apparater eller andra, 72 gånger
pannans rymd 6-gradigt bränvin i månaden.
Genom användning af ånga i stället för fri eld ansågs afverkningen
inom hvarje klass kunna fördubblas. Afgiften var beräknad efter den
regeln, att för de enkla pannorna af t. o. m. 15 kannor skatten borde
utgöra 3 runstycken för hvarje kanna bränvin, som med dem enligt
föregående antagande om afverkningsförmågan kunde tillverkas; vid
större pannor blef skatten högre och utgjorde för en 90 kannors panna
2 skul. bko för hvarje kanna bränvin. I följd af skattesystemet saknar
man hvarje tillförlitlig uppgift om tillverkningens storlek, och endast
antalet taxerade bränvinspannor finnes uppgifvet. Dessa utgjorde:
1824........................ 169,703.
1834........................ 161,751.
1844......................... 72,143.
1850....................... 43,956.
1853........................ 33^342.
Antalet pannor sjönk således ganska hastigt, men äfven
sammanlagda rymden af pannorna aftog, ty, under det att denna under perioden
1824—35 var öfver 3 millioner kannor, utgjorde den 1844 1,400,000
och 1848 1,100,000 kannor. Säkerligen har dock det tillverkade
brän-vinet snarare till- än aftagit, ty antalet brännerier, som drefvos med
ånga, tilltog och utgjorde i början af 1850-talet 6- a 700.
Tillverkningen var utbredd öfver hela landet, mest inom Elfsborgs,
Kristianstads och Vermlands län, hvilka i början af 1850-talet hade mer än
3,000 brännerier hvardera; minst var tillverkningen inom Norrbottens
län med ej fullt 10 brännerier. Ända elli början af 1850-talet hade
bränvinsbränningen varit föremål för ständigt förändrade
lagstiftningsåtgärder i syfte att öka kronans inkomster af skatten, hvilken inom
hvarje skattesystem, der ej den färdiga produkten utgör skatteobjektet,
har en stark benägenhet att sjunka på grund af redskapens och
metodernas förbättring. A andra sidan sökte man genom skattens
anordning i möjligaste måtto skydda de mindre brännerierna, der
tillverkningen mera direkt framstod’ som en binäring till landtbruket, mot den
allt skarpare konkurrensen med de större, mera ändamålsenligt inrättade.
Tillverkningstiden var mycket vexlande, och i dåliga år förbjöds
bränningen alldeles.
Den stora utbredning, som bränvinstillverkningen erhållit, i
förening med en försäljningslag, hvilken gjorde all handel till belopp af
en känna och deröfver fullkomtigt fri samt dessutom medgaf
jordbrukarne rätt att till ’underhafvande och arbetare försälja så litet som Y4
kanna, hvarigenom nära nog krogrörelse utan all kontroll kunde uppstå
hvar som helst, framkallade helt naturligt ett oroväckande missbruk af
rusdrycker. Genom förordningen den 18/i 1855 infördes ett helt annat
beskattningssystem med betydligt ökad skatt nemligen 16 sk. bko pr
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
