Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
56
och det frågas med skäl, om vi icke med detsamma bevittna de kemiska
elementens daning och upplösning.
Det återstår ännu ett spörsmål: huru föreställer sig kemien
ur-materian? kan den vara identisk med ljusetern, hvilken fysiken
postulerar för att kunna förklara strålformig fortplantning af transversala
svängningar? eller måste urmaterian tänkas vara af en helt annan
ordning än de kemiska elementaratomerna, måhända såsom dimensionslösa,
i rörelse varande och på hvarandra verkande kraftcentra, genom hvilkas
sammanhopande i rummet först de enklaste korpuskularenheterna
uppstå, eller kan materian kanske uppfattas som en produkt af den i
verldsalltet till oföränderlig qvantitet förekommande energiens verkan?
På dylika frågor har emellertid kemien såsom sådan intet bestämdt
svar, då alla, inklusive ljusetern, hvila på rena hypoteser. De ligga ej
inom kemiens erfarenhet och äro ej tillgängliga för dess metoder. I
samband härmed har upprepade gånger äfven på allra sista tiden
framträdt spörsmålet om den roll, som den hypotetiska ljusetern möjligen
kan spela. Marignae och Lothar Meyer hafva framhållit möjligheten af,
att atomerna af kanske alla elementen hufvudsakligen bestå af
ele-mentarbeståndsdelar af en enda urmateria, tilläfventyrs vätet, men att
deras vigter ej äro heltalsmultiplar deraf på den grund, att utom denna
urmateria större eller mindre mängder af ljusetern ingå i atomernas
sammansättning. I stället för en kemisk bindning af ljusetern har man
också förestält sig, att atomerna äro omgifna af ett lager ytterst starkt
förtätad och derför vägbar ljuseter. Denna åsigt har isynnerhet blifvit
utvecklad af den bekante botanikern och filosofen C. von Nägeli, enligt
hvilken urmaterian skall bestå af smådelar, s. k. amer er, som kunna
förenas till grupper af väsentligen olika storhetsordning. Massor af ett
oändligt stort, till billioner uppgående, antal amerer bilda de kemiska
elementens atomer. Agglomerater af mindre täthet framträda såsom
vägbar eter, hvilken omsluter atomerna såsom en hylsa. På längre
afstånd från atomerna öfvergår denna eter i en tunnare modifikationr
som äfven omsluter molekylerna och förmedlar ljusets genomgång.
Grupper af några få amerer eller måhända enkla sådane bilda slutligen
ljusetern, som utfyller verldsrymden. På möjligheten att väga den i
en kropp förekommande ljusetern är ej att tänka, emellertid har man
uppskattat dess täthet i verldsrymden till yioi7, om vattnets täthet = 1,
och man har härur beräknat, att den ljuseter, som innehålles i en million
kubikmeter kolsvafla, skulle väga 0,027 milligram.
Gör man i enlighet med Nägelis åskådningssätt det antagandet, att de
eterhöljen, som omgifva de olika elementens atomer, hafva olika täthet,,
kunde viel kemiska omsättningar det fall inträffa, att sammanlagda
vigten af två föreningar före och efter omsättningen icke vore alldeles
lika, i det en viss mängd ljuseter upptagits eller afskiljts vid
reaktionen. Försök att på experimentell väg utröna, huru härmed förhåller
sig, hafva utförts af bland andra Stas, Kreichgauer (1891) och Landolt
(1893). Kreichgauer använde tillsmälta glasrör, i hvilka Hg och Br
samt Hg och 1 fingo inverka på hvarandra. Vigten före och efter
reaktionen bestämdes genom precisionsvägning. Landolt använde flera
reaktioner nemligen 1) omsättning af silfversulfat och ferrosulfat till silfver
och ferrisulfat: Åg2 S04 + 2 Fe S04 = 2 Ag*+ Fe2 (S04)3; 2) omsättning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
