Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
130
Vidare ställer man så till, att den gnista, som sändes öfver vid A,
äfven får hoppa öfver på metallvalsen och sålunda göra ett märke
bredvid stämgaffelns kurva. Stiftet F ligger an mot samma vals, så
länge elektromagneten verkar och ritar då ett rakt streck bredvid
stämgaffelns kurva. Då strömmen brytes och armen E faller ned, upphör
detta streck. Man ser efter, huru många svängningar som ligga mellan
det af gnistan gjorda märket och den punkt, där det raka strecket
upphör, och får sålunda veta den tid, som åtgått för att fortplanta
explosionen från A till B.
Följande siffror må anföras ur försöken med en blandning af koloxid
och syre. Explosionshastigheten = h är uttrycket i meter pr sekund.
Ii
Gaserna torkade öfver P205 ....................................... 36
» H2S04 ......................;............. 119
» mättade med vattenånga vid + 10°............ 175
» » » » +35°............ 244
» +60°............ 317
Dixon gjorde sig den frågan, om äfven andra ämnen än vatten,
tillsatta i små mängder, kunna göra en fullt torr blandning af koloxid
och syre explosiv. Vid försök kom han till följande intressanta resultat:
Explosion kunde framkallas efter tillsats af: H20, H2S, C2H4 (etylén),
HCOOH (myrsyra), NH3, C5H19 (pentan);
men icke efter tillsats af: ^S02, CS2, C02, N20, C2N2, CC14.
Således blir blandningen explosiv genom tillsats af vätehaltiga
kroppar, men icke af vätefria.
Knallgas, H2 + O, har undersökts af RoszJcoivski (1891) samt af
F. Meyer (1893); de funno, att äfven torr knallgas kan bringas till
explosion. Det samma gäller om Sumpgas, CH4.
I samband med detta redogöra vi för ett par sammansatta,
brännbara gasers förhållande till syre, ehuru förloppet därvid är en
omsättning. Dixon undersökte en blandning af cyan och syre (1886):
C2N2 + 2 02 = 2 C02 + N2.
Han fann, att blandningen kan bringas till explosion medelst
elektriska gnistor, huru omsorgsfullt än gaserna torkats, men att gnistans
styrka utöfvar stort inflytande.
Äfven Baker har undersökt en explosiv gasblandning, nämligen af
kolsvafleångor och syre, samt fann, att densamma exploderar äfven i
torrt tillstånd (1888).
Härmed äro vi åter inne på Baker’® intressanta arbeten och skola
nu i ett sammanhang redogöra för de återstående, hvilka äro
publicerade 1894. Baker har undersökt ännu en oxidationsprocess hos en
gas, nämligen kväfoxid, NO. Denna gas är som bekant färglös men
förenar sig begärligt vid vanlig temperatur med syre under bildning
af rödgul kväfvedioxid. Kväfoxiden måste för dessa försök vara
fullkomligt ren — det är af intresse, att äfven små mängder af andra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
