Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
53
fanns också en konsumtionsskatt, som erlades på det sätt, att den
privatperson, som önskade köpa öl, hos uppsyningsmännen gjorde
anmälan om den qvantitet, han önskade köpa, och erlade accisen derför:
1 öre för starkt öl, 1/2 öre för svagt eller s. k. sötöl samt 1/4 öre för
spisöl pr tunna, och egde bryggaren ej utlämna ölet, förrän han hade
uppsyningsmännen qvitto i sin hand. Krögarne, som ensamt hade
rätt att försälja svenskt öl i minut, förordnades till ett visst antal i
hvar stad och voro skyldige att endast hos stadsbryggarne inköpa sitt
Öl. Äfven krögarne hade att anmäla köpet hos uppsyningsmännen och
derför erlägga krögareaccisen, som var dubbelt så stor som
tillverkningsskatten. Emellertid klagades under Kristina och Karl X upprepade
gånger öfver underslef, hvarigenom kronans inkomster förminskades.
Den 20 nov. 1664 utkom derför en ny förordning, som till
förekommande af Ambrygd till husbehof, hvarvid man ej så noga kunde
öfvervaka, att intet såldes, föreskref uppförandet af så många offentliga
brygghus i städerna, att hvar och en kunde mot en ringa afgift betjena
sig deraf till sin husbehofsbrygd. Hembrygden var derefter vid högt
vite förbjuden. Krögarne delades i tre kategorier: sådane som endast
fingo sälja främmande öl och vin, sådane som endast fingo sälja starkt
svensköl, på hvilkas skyltar ett ölglas skulle vara måladt, samt sådane,
som endast fingo sälja svag- och spisöl, på hvilkas skyltar en träkanna
skulle vara målad. 1672 tillerkändes borgmästare och råd rätten att
bestämma taxa för försäljningen både i parti och minut, ölet skulle
godkännas af tillförordnade profvare. Tillika föreskrefs om prof för
bryggareembetet. Tillverkningsskatten blef också förändrad till
maltskatt, i det att alla de olika skatterna, både bryggare, krögare och
husbehofsaccis, nu sammanslogos till en, nemligen 22 öre smt för hvarje
tunna malt, och ingen mjölnare hade rätt att förmala något malt, som
ej åtföljdes af vederbörlig accissedel.
1650 hade en fördubbling i accisen inträdt, i det att bryggare
ålades en afgift af 8, 4 och 2 öre smt pr tunna för resp. stark-, svag- och
spisöl samt krögaren samma afgift derutöfver. Afgiften för
husbehofsbrygd bestämdes deremot till 8 öre pr tunna malt; meningen synes
1672 vara, att accisen för bryggare och krögare höjdes till 22 öre smt
pr tunna malt men förblef 8 öre för husbehofsbrygd.
Ehuru staten, såsom vi sett, sökte draga inkomst af ölkonsumtionen,
omtalas dock tidigt åtgärder till hämmande af ett alltjemt gängse
missbruk af rusgifvande drycker. Hertig Carl ålägger 1589 sitt klerkeri att
förfara efter kyrkoordningen mot sådana synder och laster, å hvilka
icke i verldslig Iag är satt straff och böter, och bland hvilka
dryckenskap särskildt hugfästes- Vidare inskränkas genom åtskilliga
förordningar de tider, hvarunder öl, vin eller bränvin finge utskänkas.
Tid efter annan utfärdades också påbud, genom hvilka man sökte
afstyra öfverflöd och oordningar jemväl i fråga om
rusdrycksförbrukning. Både i sparsamhetens och den inhemska maltdryckstillverkningens
intresse föreskrifves, att man vid alla bröllop skulle beflita sig om, »att
godt svenskt ö] framför annat främmande brukas, och dernäst bespara
vin det mesta som ske kan». På »drängars och pigors och deras
vederlikars bröllop »finge emellertid skänkas äfven bränvin, »om gästerna
icke med öl allena benöjas». Vore brudfolket af medelmåttigt stånd,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
