Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
106
I sjelfva verket visade det sig snart, att de kemiska symbolerna
voro af nog allmän användbarhet för att uppfylla icke blott kemiens
eget, utan äfven systervetenskapens behof och göra alla konkurrerande
teckensystem öfverflödiga. För studiet af de Berzelianska
originalarbetena, särskildt af handskrifterna, är emellertid kännedomen om de
mineralogiska tecknen oumbärlig, emedan de i dessa oupphörligen
komma till användning.
Hvad de kemiska tecknen beträffar, finner man dem i de äldsta
afhandlingarne af 1814—1815 endast uppräknade under samtidigt
angifvande af deras numeriska betydelse (atomviktstalen) och under
anförande af ett fåtal exempel på sättet för deras användning. Först i
den stora tabellen af 1818 *) kommo de till sin fulla tillämpning på det
kemiska läroområdet i dess helhet.
Af sjelfva tecknen i 1814 års tabell äro följande afvikande från de
nu brukliga: M betecknar muriaticum = saltsyrans hypotetiska radikal,
d. v. s. saltsyra — syre; F betecknar på samma sätt, icke hvad vi nu
förstå med fluor, utan fluoricum — fluss-spatsyra — syre; N är tecknet,
icke för kväfve, utan tör nitricum = kväfve — syre; krom tecknas Ch,
iridium I, rodium R, palladium Pl och magnesium Ms.
För att uttrycka föreningar emellan tvänne grundämnen
sammanskrefvos icke dessas tecken på nu brukligt sätt, utan förenades med ett
+ , sålunda: S + 30 = svafvelsyra, Fe + 4S = svafvelkis. Vid salternas
formulerande uteslötos dessa + tecken mellan syrets och de resp.
radikalernas symboler, och siffrorna skrefvos till höger upptill »likt en
algebraisk exponent»2), t. ex. SO3 + CuO = svafvelsyrad kopparoxidul;
2S03 + CuO2 = svafvelsyrad kopparoxid. Jämte dessa fullständigt
utskrifna formler använde Berzelius redan från början med förkärlek de
förkortade oxidformlerna, i hvilka ett visst antal punkter Öfver
radikalens tecken »utmärka, att den är en oxid och huru många volymer
syre den innehåller», t. ex. i stället för sist anförda formel S2Cu och
vidare KS2 + 3A1S3 + 24H20 = alun. Däremot förekom ännu icke det
analoga beteckningssättet med ett visst antal kommata för
svafvelföre-ningarne, hvilket i tryck knappast torde finnas användt före 1830, lika
litet som de ödesdigra och sedermera så omstridda strukna tecknen,
hvilka först infördes omkr. 1826. Sålunda skrefs till en början ännu
allt jämt H20, H2S, CS2, AuS3 o. s. v.
I 1818 års tabell har joden, som under tiden hunnit blifva mera
allmänt bekant, fått öfvertaga det ursprungligen åt iridium tilldelade
tecknet I (= iodicum), under det att iridium numera betecknas med
den symbol Ir, som det alltsedan fått behålla. Det nyupptäckta Litium
skrifves till en början L, fluor(icum) tecknas vacklande (såsom f. ö.
ännu i dag) än F, än FI, magnesium har fått sitt ursprungliga tecken
utbytt mot det definitiva Mg, eljes är beteckningssättet från 1814 års
tabell i hufvudsak oförändradt.
*) Bihang till lärobokens 3:dje del.
2) Det var just för att undvika denna likhet med den algebraiska
exponenten, som Liebig och Poggendorffs sedermera införde det nu brukliga
skrifsättet med siffran nedtill.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
