Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
164
Man har inga fullt säkra uppgifter om dessa ämnens större eller
mindre allmänhet inom växtriket. Gäller det grönfoder eller hö,
särdeles af unga plantor, torde väl asparaginet eller dess homolog
gluta-minet vara bestämmande, och i sådana fall kunde man kanske hjälpa
sig med faktorn 5. I andra fall måste man använda andra tal; sålunda
hålla enligt Emmerling och Wehnert1) de kväfvehaltiga ämnena i melass
cirka 8 % N, kväfvefaktorn blir alltså 12.5.
Af det sagda framgår med all önskvärd tydlighet, att man måste
införa ett annat sätt för beräkningen af de kväfvehaltiga ämnena.
Detta blir ännu nödvändigare, om man betänker att de »kväfvefria
ex-traktivämnena» ju endast beräknas såsom återstoden, då aska, eterextrakt,
cellulosa och kväfvehaltiga ämnen dragas från 100. Ett fel i
bestämningen af proteinet medför nödvändigt också ett fel i bestämningen af
kolhydraten. Man har då ingen annan utväg än att införa en särskild
faktor för hvart särskildt foderslag, såsom Ritthausen föreslagit, och i
hvilket förslag både europeiska och amerikanska kemister instämt2).
Visserligen skulle en sådan reform vara svår nog att genomföra, emedan
man sedan 40 år gjort alla analyser med faktorn 6.25, men större
reformer ha genomförts, blott de visat sig nödvändiga. I hvilket fall som
helst borde alltid kväfvehalten anges jämte den därur beräknade
proteinhalten. På så sätt slipper man att först dividera det uppförda talet
med 6.25 för att erhålla kväfvemängden, hvilket dock är det enda,
man genom analysen direkt fått veta.
Därnäst komma vi till fettet. Dit räknas en hel hop i eter lösliga
ämnen, bland hvilka märkas följande: glycerider, fria fettsyror,
vax-artade ämnen, kolesteriner, lecitin och åtskilliga färgämnen, t. ex.
klorofyll 3). Ej sällan innehåller eterextraktet organiska syror, och sådana
finnas i stor mängd i extraktet af sura fodermedel; de aflägsnas lätt
genom utskakning af eterlösningen med vatten. J. König har i fett
af ängshö påträffat kolväten. Råfett, vunnet ur frön, och följaktligen
äfven sådant ur färska oljekakor, består nästan uteslutande af
tri-glycerider; vid oljekakornas lagring afspaltas därur en afsevärd mängd
fria fettsyror. Annorlunda är råfettet ur hö och halm beskaffadt; det
består till största delen af vaxartads ämnen. Kolesteriner felas väl
nästan aldrig, ehuru deras mängd endast utgör c:a 5 % af extraktet.
Eterextraktet kan emellertid icke göra anspråk på att motsvara
den verkligen befintliga fettmängden. A ena sidan utlösas nämligen
en del färgämnen, såsom klorofyll, och ehuru dessa kunna aflägsnas
med djurkol, kan detta aflägsnande icke ske utan att åtskilligt fett
medföljer. Å andra sidan möter oss en svårighet däri, att etern ej
förmår utlösa alla de ämnen, som borde lösas. För animaliskt fett är
detta påvisadt af Dormeyer^). Denne kunde icke ens genom månads-
*) Landw. Vers. Stat, 52, 250, 1899.
2) A. C. True, Experiment Station Record 8,269, 1897; J. König, Landw.
Vers. Stat. 48, 81, 1897; E. Schulze, Landw. Vers. Stat. 49, 425, 1898 ete.
3) E. Schulze, Landw. Jahrbücher 21, 79, 1892.
4) (7. Dormeyer, Archiv f. d. ges. Physiol. 65, 90; citerad af Schulze.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
