- Project Runeberg -  Svensk kemisk tidskrift / Sjuttonde årgången. 1905 /
141

(1889-1919)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

141

Lösningsmedlet användes dels oblandadt, dels försatt med 0.2 % fri
öfverklorsyra.

De enligt nu angifna förfaringssätt funna löslighetsförhållandena för
perklorat: alkohol voro följande:

För alkohol eg. v. 0.8102.
För alkohol
eg. V, 0.8185.
För alkohol
eg. V. 0.8185 + 0.2 %
HC104 i 20 % lösn.

1:6115.1 1:4214.6 1:12313

1:6145.4 1:4228.7 1:12868

1:0172.0 1:4215.3 1:12991

–––___________1:4214.a__________1:13227

I medeltal 1:6144.1 1:4218.2 1:12849

En tillsats af 0.2 % öfverklorsyra hade således högst väsentligt
minskat perkloratets löslighet i alkohol, och detta ehuru syran användts
i form af det vanliga i handeln förekommande 20-procentiga preparatet
och den vattenkvantitet, som således i och med detsamma äfven tillfogats,
uppenbarligen varit ägnad att utöfva en icke obetydlig inverkan i
motsatt riktning.

Man kunde nu förutse, att perkloratets löslighet borde kunna
ytterligare nedbringas, ifall öfverklorsyran tillsattes i en mera koncentrerad
form. Detta åstadkoms helt enkelt så, att den på vanligt sätt afmätta
20-proc. syran afdunstades på vattenbad, tills större delen af vattnet
bortgått, och först därefter blandades med den till löslighetsbestämriingen
afsedda alkoholen. Det befanns, att lösligheten genom denna modifikation
af förfaringssättet mycket riktigt hade betydligt minskats, ehuruväl
öfverensstämmelsen mellan de särskilda parallellförsöken här blef något
mindre skarp än i de ofvan anförda försöksserierna, detta uppenbarligen
på grund af svårigheten att vid afdunstningen träffa noggrannt samma
koncentrationspunkt af öfverklorsyrelösningen.

Följande siffror angifva de. sålunda förändrade löslighetsförhållandena:

För alkohol För alkohol

eg. v. 0.8102 -h HC104. eg. v. 0.8185 + HC104.

1:28455 1:25622

1:28433 1:19663

1:27548 1:22426

Af dessa bestämningar framgår till en början, att kaliumperkloratets
löslighet i ren alkohol obestridligen är betydligt större än
kaliumkloro-platinatets under i öfrigt lika omständigheter. Medan l del af
sistnämnda salt enligt Vogel och Haf eke* & bestämningar kräfva 31 523
delar alkohol af 95 (vikt) % för att lösas, löser sig l del kaliumperklorat
redan i 6144 delar alkohol af i det närmaste lika styrka (94 vikt-%).
Enligt i Sverige gällande föreskrifter användes nu visserligen icke alkohol
af denna koncentrationsgrad vid kalibestämningar. Instruktionen för de
kemiska stationerna af år 1900 föreskrifver som bekant, att
knliumkloro-platinatets såväl afskiljande som uttvättning skall ske medelst alkohol

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:32:24 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svkemtid/1905/0145.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free