Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hydroaromatiska föreningar, hvilka fortgingo till 90-talets slut. Af hvilken
omfattning dessa arbeten äro, framgår redan däraf, att de i hans af
lärjungar och vänner till firande af hans 70-årsdag nyss utgifna
»Gesammelte Werke» upptaga icke mindre än 757 tättryckta sidor. De höra
till de svåraste och viktigaste, som någonsin blifvit utförda inom den
organiska kemien. Med dem har Baeyer slagit en brygga öfver den
klyfta, som dittills skilt den organiska kemien i 2 skarpt skilda hälfter,
de alifatiska och de aromatiska serierna, och särskildt i och med sin
terpensyntes har han Öppnat äfven terpen- och kamferserierna för
syntetisk behandling.
Vid sina terpenarbeten kom Baeyer att använda »Caro’s reagens»
och detta föranledde i början af 1900-talet en serie arbeten »öfver
organiska superoxider», hvilka omedelbart åtföljdes af 3 afhandlingar »om
syrets basiska egenskaper», hvari han uppvisat, att hvilka syrehaltiga
organiska föreningar som helst kunna under lämpliga förhållanden gifva
saltartade föreningar med syror i det att tvåvärdigt syre härvid antages
öfvergå till tetravalent.
Under de senaste 5 åren har Baeyer äfven åter upptagit sina äldre
arbeten öfver organiska färgämnen och särskildt sådana, som derivera ur
kolvätet trifenylmetan. Han har härvid i 8 afhandlingar öfver
»dibenzalaceton och trifenylmetan» utarbetade till största delen gemensamt med
hans mångårige medarbetare Villiger ägnat sig åt den lika viktiga som
svårlösta frågan om sambandet mellan kemiska föreningars optiska
egenskaper och deras inre byggnad. Har har därvid ådagalagt, att ingen af
de färgteorier, som hittills sett dagen, är tillfredsställande. Huruvida
lösningen är att finna i hans i år försökvis framställda hypotes om
»jonoisomeri», är en fråga, som till besvarande får öfverlämnas åt
kommande undersökningar och främst Baeyer’s egna, som fortgå den dag,
som i dag är.
Såsom af denna öfversikt torde framgå, har Baeyer varit verksam
på alla möjliga områden af den organiska kemien. Öfver allt hafva
hans arbeten verkat banbrytande. Det finnes väl knappast en enda af
hans otaliga uppsatser, som ej innehåller något nytt uppslag eller någon
ny arbetsmetod. Med en beundransvärd skarpsinnighet och en fenomenal
experimentell skicklighet förenar han en seg uthållighet i fullföljandet
af ett mål och ännu efter fyllda 70 år en otrolig arbetslust. För teorier
har han ställt sig jämförelsevis likgiltig, om man ock har honom att
tacka för flera geniala sådana. I detta hänseende har han såsom han
själf nyligen yttrat, varit en direkt motsats till sin läraer Kekulé. »Kekulé
var den födda generalen som ville kommendera naturen». Baeyer’s
princip har varit, att »en naturforskare skall icke härska utan lyssna»
till hvad naturen själf har att säga. Därför har han heller aldrig
egensinnigt stått kvar på en redan intagen ståndpunkt utan med glädje
accepterat andras åsikter, när han fann dem väl motiverade. Ett stående
exempel härpå har man i hans arbeten öfver »syrets basiska egenskaper>,
vid hvilka han, öfver 65 år gammal, med ungdomlig ifver upptog
hypotesen om syrets fyrvärdighet, under det att de flesta äldre kemister
däråt blott ryckte på axlarne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
