Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
30
behofvet af en ny nomenklatur, särskildt beträffande de sura oxiderna
eller syreanhydriderna. En tid bortåt nöjde man sig nu med att
beteckna nämnda oxider med motsvarande syras namn med tillägg af
ändelsen -anhydrid, t. ex, svafvelsyreanhydrid,
svafvelsyrlighetsanhy-drid, underJclorsyrlighetsanhydrido. s. v., medan för de basiska oxiderna
i allmänhet de berzelianska namnen, t. ex. järnoxid, järnoxidul,
bibehöllos. Förmodligen är det till en väsentlig del otympligheten i namnen
på — anhydrid, som gjort, att man i våra dagar, särskildt beträffande
de indifferenta och sura oxiderna, mer och mer öfvergått till en annan
nomenklatur, hvilken grundar sig på syreatomernas antal i molekylen,
t. ex. Mordioxid, koldioxid, fosforpentoxid ete.
Mot denna sistnämnda nomenklatur kunna emellertid, synes det mig,
flere väsentliga in vändingar framställas. . ’
1) Först och främst förutsätter den strängt taget kännedom om
oxidernas verkliga, relativa molekylstorlek, en kännedom, som beträffande
flertalet oxider alldeles icke är förhanden. Men till och med i de fä
fall, då molekylarvikten (åtminstone för det gasformiga tillståndet) är
bekant, tillämpas den ifrågavarande nomenklaturprincipen likväl oftast
icke, i fall den verkliga molekylarvikten är en multipel af den enklaste
tänkbara formeln. Betecknande härvidlag är, att J3". Erdmann i l:a
upplagan af sin bekanta Lehrbuch der anorganischen Chemie (1898) kallar
•de lägre oxiderna af arsenik och antimon, hvilka som bekant i gasformigt
tillstånd motsvara formlerna As406, resp. Sb406, i full konsekvens med
principen: hexoxider; men utbyter i 3:e upplagan af samma lärobok
dessa namn mot sesJevioxider’, därvid som synonymer upptagande såväl
namnen hexoxid som trioxid. Och lika betecknande för den vacklande
tillämpningen af denna nomenklaturprincip är följande uttalande af
Ostwald1) beträffande den lägre af arsenikens oxider: »Man müsste also
streng genommen diese Verbindung Arsenhexoxyd nennen, doch hat
man sich gewöhnt, die Formel As203 zu schreiben und den Stoff
Arsen-trioxyd zu nennen.» Däremot benämner Ostwald helt inkonsekvent
motsvarande antimonförening rätt och slätt antimommá. Hos oss kallas
de nämnda oxiderna i de nyare läroböckerna vanligen trioxider. För
öfrigt hänvisas beträffande oxidernas nuvarande nomenklatur till
nedanstående tabell, hvilken för några typiska oxider upptager de namn, som
återfinnas i några af de hos oss oftast använda svenska och tyska
läroböckerna i oorganisk kemi.
I Cleve Rosenberg Abenius \Erd?nann,l:a,\i.\Erdmann/3:eu.\ Östwald Holleman
I N02 Ih. .J dioxid Uetroxidel-\ A– ■-, \\ ■ A- • -, \ „^ -j dioxid
NA rHtetroxid/ler dioxid!) dl0xld / dl0xld / Peroxld tetroxid
] N20? trioxidj trioxid trioxid | seskvioxid | seskvioxid | trioxid j trioxid
| As2U8 trioxidl trioxid trioxid I hexoxid I seskvioxid trioxid trioxid
Sb208 trioxid trioxid trioxid hexoxid seskvioxid oxid trioxid j
I Mn2OJ oxid oxid seskvioxid seskvioxid seskvioxid seskvioxid oxid
I Cr./Ö3 j oxid I oxid ] seskvioxid) oxid ] oxid j oxid | oxid |
l) Ostwald, Grundlinien der anorg. Chemie, 2:a Aufl., S. 726. Leipzig 1904.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
