Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
65
vara eller icke vara ansetts bero, stenkol, svafvelkis och koksalt, hafva
till stor del mist sin dominerande roll, med undantag för en och annan
industri, t. ex. ammoniaksodafabrikerna, där endast ringa del af det
införda koksaltet utnyttjas, och de med tynande lif kvarlefvande
Leblanc-sodafabrikerna. Därtill må anmärkas, att stenkol köpes i Sverige minst
lika billigt som i den tyska kemiska industriens hufvudsäten rundt om
öfre Rhen, Frankfurt, Mannheim m. fl. Dels äro de tyska kolen redan
vid gruföppningen i regeln betydligt dyrare än de engelska, dels ar
frakten från de westfaliska grufdistrikten ej så väsentligt billigare än
frakten hit från England. Att t. ex. i trakten af Berlin det tyska
bränslet ej är billigare än det engelska framgår väl däraf, att engelska
stenkol importeras i hela norra Tyskland ända in till Berlin. Därtill
kommer, att stenkolen i ett stort antal, ekonomiskt synnerligen viktiga
industrier, t. ex. alkali- och klorindustrierna m. fl., med fördel kunna
ersättas af vattenkraft eller af torf. Svafvelkis i tillräcklig mängd finnes,
såvidt man känner, hvarken i England, Tyskland eller Förenta staterna,
utan måste dessa länder liksom vi importera den vida öfvervägande delen
från Spanien, Norge o. s. v. Därtill kommer, att vi äga ej obetydliga
svafvelkisförekomster. De flesta sulfitfabriker i mellersta Sverige och en
svafvelsyrefabrik täcka sitt behof med Falukis. I framtiden komma vi
nog i likhet med t. ex. England och Tyskland att såsom svafvelkälla
till en betydlig del använda zinkblende, som ju nu exporteras i stora
massor. Koksalt hafva våra elektrokemiska alkaliverk äfven jämförelsevis
billigt, åtminstone lika billigt, fritt vattenfall, som stora flertalet andra
länders. Fritt svensk hamn kostar koksalt c:a 1.25 pr 100 kg. Detta
råmaterials pris är så lågt, att det vid alkali- och klorfabrikation utgör
blott c:a 3 % af den färdiga varans pris.
Så billig saltsyra som Leblancsodaverkens kunna vi ju ej fram^
ställa här i landet, men det är ej heller så nödvändigt för oss, som
framställa klor elektr okemisTct billigare än det ur saltsyra är möjligt, huru billig
den senare än må vara. För andra ändamål än till klorframställning
kunna vi erhålla tillräckligt billig saltsyra ur svafvelsyra och koksalt.
Kemiskt ren saltsyra torde med fördel kunna framställas ur klor och väte.
Däremot hafva vi ett stort antal andra billiga råmaterial för den
kemiska industrien. Zinkblende är som nämndt utgångsmaterialet till,
utom svafvelsyra, ett stort antal preparater och färger, blyglans likaså.
Svafvelkis, nickel-, vismut-, arsenik-, molybdenmalmer, apatit, kalksten,
magnesit, dolomit, fältspat, kvarts,kvartssand, kaolin och lera af olika
slag, diverse andra malmer, m. fl. mer eller mindre ädla råämnen finnas
inom landet. Flusspat finnes kanhända ej i tillräcklig mängd men är
billig att köpa. Kalisalter hafva vi lika billigt som hvarje annat
land med undantag af Tyskland. I fråga om kväfvehaltiga
utgångsmaterial torde vi inom kort vara oberoende af utlandet. I fråga orn
råmaterialet för vissa metallföreningar t. ex. af tenn, mangan, nickel,
kobolt, krom, Wolfram, vanadin m. fl. kunna vi med lika fördel
importera malmerna från Nya Kaledonien, Turkiet, Indien o. s. v. som
Tyskland eller England. Samma gäller råfosfater, råämnena till bor-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
