Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
24
följe af en liten förorening af thorjorden med ceroxid, ett förhållande
som var obekant för patenttagaren själf, då patentet togs,
Allt detta verkar nu så, att patentväsendet får anstrykning af hasard,
af ett slags lotteri väsen, med oberäkneliga men lysande chancer, som
högst sällan realiseras, och när detta inträffar, oftast låta vinsten hamna
i orätta fickor. Är det tänkbart att ordna allt detta på ett rättvisare sätt?
Då jag fått ordet i afton för att framlägga min idé härom, vill jag
på förhand nämna, att jag anser, att man icke kan reformera
patent-väsendet utan att tillika ingripa uti industrien själf. Ty det är industrien
och industrialismen som tar uppfinnarne och uppfinningarne omhand på
nåd och onåd, i det den än hjälper dem, än missbrukar dem.
I hvarje land skulle finnas en kommission af sakkunniga, som utöfvade
statistisk uppsikt öfver alla industriella företag i landet. Hvarje fabriks
tillverkning och metoder liksom dess hela omsättning och ekonomi skulle
framläggas inför dessa sakkunniga, hvilka därigenom kunde afgöra, i hvad
mån fabriksmetoderna grundade sig på någon upptäckt, som kunde hafva
anspråk på andel i förtjänsten. Denna andel eller s. k. royalty skulle
helt och hållet bestämmas af den vinst, uppfinningen medfört åt fabriken,
och den skulle inbetalas till staten i vanlig ordning såsom en del af
beskattningen. Staten å sin sida skulle tillhandahålla uppfinnaren af
metoden hans andel, utan att han därpå behöfde göra särskildt anspråk.
Hvarje fabrik skulle alltså hafva frihet att begagna hvilka metoder som
helst mot att inbetala en viss jämförelsevis ringa del af sin vinst genom
statens uppbördsverk till uppfinnaren. Denna royalty skulle helt och
hållet utgå efter den faktiska fördel, industrien häft under året af
uppfinningen, och uppfinnaren själf skulle, alldeles oberörd af
patentansökningar och patentskydd, erhålla en ersättning för sin möda och sitt
arbete, som motsvarade den faktiska nytta den gjort.
Det är i själfva verket alldeles naturligt, att tantiem e eller royalty
för uppfinningar skall uttagas på beskattningsväg och gå genom statens
händer, ty patentafgiften är i grunden intet annat än en beskattning på
allmänheten för den fördel den har af uppfinningens begagnande. Och
då staten bör ha all beskattning under sin kontroll, så bör dess kontroll
äfven utsträckas hit. Staten kan då sätta en tidsgräns, när en dylik
beskattning skall upphöra, samt fixera en värdegräns, hvaröfver den ej
bör gå; och den skall, då statens hjälp såsom medlare mellan
arbetsgifvare och arbetare inom industrien alltmer påkallas, hafva en ledning
för sina förlikningsmäns omdöme uti den kännedom som finnes insamlad
rörande hvarje industrigrens metoder och ekonomiska utbyte.
Då staten redan nu utöfvar kontroll genom yrkesinspektörerna öfver
industrien i arbetarnes intresse, synes den tanken ej ligga så långt borta,
att den genom andra inspektörer kunde utöfva tillsyn öfver
tillverkningsmetoderna i uppfinnarnes intresse. Tystnadsplikt skulle åligga alla statens
inspektörer. För fabriksdriftens ekonomiska utbyte få ju fabrikanterna i
alla fall redogöra i och genom sin deklarationsplikt.
Staten är äfven den enda, som med auktoritet kan tillvarataga sina
egna uppfinnares intressen gent emot utlandet. Naturligtvis måste man
sträfva efter reciprocitet uti utländska och inländska uppfinnares behand-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
