Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
129
Något bindande bevis för dessa produkters identitet med de naturliga
humusärnnena föreligger icke.
Den öfverensstämmelse, man trott sig finna mellan naturliga och med
konst framställda humusärnnen, beror på deras likartade fysikaliska
tillstånd och sammanhänger for öfrigt på det närmaste med båda
gruppernas kolloidnatur. Redan Sprengel hade hos de naturliga humussyrorna
iakttagit ett flertal af de för kolloiderna karakteristiska företeelserna men
i öfverensstämmelse med vetenskapens dåvarande ståndpunkt uppfattat
dem som kemiska reaktioner i vanlig mening. Bland dessa företeelser
må framhållas:
De nyss utfällda substansernas utomordentligt höga vattenkapacitet
och den lika utomordentliga volymförminskning, de undergå vid torkning,
hvarvid de bilda amorfa, vanligen glasglänsande, skarpkantiga stycken.
Humussyrornas och humatens egenskap att efter fällningsmedlets
uttvättning ånyo gå i lösning (reversibilitet).
Förmågan att koagulera genom inverkan af syror och salter
äfvensom genom inverkan af en elektrisk ström eller genom utfrysning.
Förmågan att öfverföra karbonat till bikarbonat, tri- eller difosfat till
monofosfat; öfverhufvudtaget att ur metallsalter afskilja fria syror.
Förmågan att med andra organiska eller oorganiska kolloider,
exempelvis lerjord, bilda svårlösliga kom pl ex er af kolloidal natur.
Maskering af de metallers jonreaktioner, som inträda i dylika
kom-plexer. Så kan t. ex. järn ej längre påvisas med ferrocyankalium eller
rodankalium, ej heller aluminium med svafvelammonium o. s. v.
Bildandet af s. k. adsorptionsföreningar.
När man sedermera iakttog samma företeelser eller reaktioner hos
de med konst framställda humussyrorna, slöt man däraf till dessas
identitet med de naturliga, en slutledning som gifvetvis måste förlora sin
bindande kraft, sedan man kunnat konstatera, att de nämnda
egenskaperna återfinnas äfven hos åtskilliga andra organiska, jå till och med
oorganiska föreningar, som alldeles icke hafva något med humusämnena
att skaffa, men som i likhet med dessa uppträda i kolloidalt tillstånd.
Likaså var det ett förbiseende af de för kolloider i allmänhet
karakteristiska egenskaperna, som föranledde Eggertz till det oriktiga antagandet,
att åkerjordens humusämnen innehålla svafvel, fosfor, järn o. s. v. som
integrerande beståndsdelar i molekylen, därför att dessa ämnen icke låta
sig påvisas medelst vanliga reaktionsmedel.
Öfverhufvudtaget förefaller det ganska problematiskt, huruvida de
s. k. fria humussyrorna verkligen äro att anse som syror. Alla fakta,
som blifvit anförda till stöd for denna åsikt, kunna likaväl uppfattas som vare
sig kolloidreaktioner eller hårrörsfenomen hos neutrala kroppar. Däremot
finnas andra fakta, hvilka bestämdt tala emot humussyrornas syrenatur.
Sålunda bilda de icke några verkliga salter. De s. k. humaten äga ingen
konstant sammansättning. Hvarje nytt framställningssätt leder till en
ny sammansättning. Dessutom visa humaten icke motsvarande
metall-salters jonreaktioner utan endast de s. k. humussyrornas egenskaper,
hvartill kommer, att de redan vid torkning eller frysning sönderfalla i sina
beståndsdelar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
